Hej!
Marcus har börjat spela innebandy och det verkar vara otroligt bra för honom. Han gillar att spela back. Han får på innebandyn lära sig att det är fler med i samma lag som man måste samarbeta med för att det ska fungera. Jätte nyttigt. Vi läser ocksså Harry Potter, han fick dom i julklapp vi är redan inne på fjärde boken och i går var vi och såg filmen. Marcus är otroligt fängslad av Harry Potter och kan ligga still och lyssna flera timmar i sträck med mycket bra koncentration. Vi fick börja med korta läs stunder och det gjorde vi för flera år sedan. Vi har läst för Marcus sen han var mycket liten och det har bara funkat korta stunder.Nu med Harry Potter kan han ligga en-två timmar och lyssna helt otroligt. Det är bra att vi hittat en så bra koncentrations övare för Marcus, vad vi ska hitta på sen att läsa har jag ingen aning om.
Ja det var allt för idag åter kommer igen /kram Gill till alla med energiska barn. Ps Vi åkte till mc mässan idag det fungerade i en timme innan Marcus fick panik bland alla människor, vi åkte hem och varvade ner med två timmars Harry Potter läsning Ds.

Hej igen Gill!
Vi har fått följa din sons utredning och behandling. Dessa inlägg ligger nu på Tidigare inlägg (behandling och utredning). Som jag skrivit förut så är det alltid lika upplyftande med dina positiva inlägg, så fortsätt att skriva in om Marcus (det är nästan så att man börjar känna honom). Vad kul det här med innebandyn!
mvh Erik Wirkberg

Hej! Det har varit lite tyst ifrån mig nu ett tag. Det beror nog på att allt flyter på bra nu. Visst händer det saker mellan varven men jag tycker att prsonalen löser det på ett mycket bra sätt. Allt reds ut och Marcus får chans att säga det han tycker och tänker och på så vis reder dom ut eventuella missförstånd och feltolkningar som Marcus ofta har och gärna lägger på att det är bara mitt fel eller ingen tror på mig eller alla säger att det bara är jag..... det är bra att såna situationer försvinner mer och mer.

Vi är så himla glada att det har fungerat så bra nu under så lång tid att vi nästan fick dån dimpen har igår då vi fick ett brev där det stod att Marcus hade varit bråkig och helt lervatten över en av flickorna på lekis...ånej inte ska det väl börjas nu tänkte vi då. Patrik pratade lungt och stilla med Marcus och frågade om vad som hade hänt. Marcus uppger då att det var tjejen som börjat reta honom Patrik sa till Marcus att han trodde på honom. Marcus blev mycket ledsen och började gråta och sa att alla skyllde bara på honom, men Patrik sa om och om igen att vi todde på Marcus och att mamma pratar med fröken i morgon. Då lugnade sig Marcus.

Jag ringde och pratade med fröken som sa då att hon och Marcus redan hade talat med varandra och rett ut allt och hon sa till Marcus att om du inte hade sprungit iväg utan att du skulle ha kommit till mig direkt så hade jag inte blivit arg sa fröken till Marcus. Marcus sa då att han trodde att han skulle få skäll. Fröken sa att du vet att jag inte skäller på någon innan jag vet vad som har hänt och Marcus sa att jo det visste han men att det bara blev så.

Jag och fröken pratade om att nu var det viktigt att Marcus och tjejen fick en chans att prata om det som hänt så att hon inte skulle bli rädd för Marcus. Jag sa till fröken att försök lägga fram det på ett sånt sätt att oj vad tokigt det blev med allt det här och att det var kanske inte så bra med allt smutsigt lervatten...eller något åt det hållet. Det funkade bra för tjejen sa direkt att det inte va så konstigt att Marcus hällt lera på henne fför hon hade också kastat och så var den saken ur världen. PHU och vi som nästan trodde att nu var det klippt men det är tur att fröknarna kan greja att vara lite smidiga i nödsituationer/Tack och godnatt till alla föräldrar med bustokiga barn Gill
 

Hej Gill!
Vad bra att det fungerar bättre för Marcus! Kan du se om utredningen/behandlingen (se tidigare inlägg) har bidragit till förbättringen? På vilket sätt i så fall?
mvh Erik Wirkberg
Hej!
Det jag kan se med utredningen är att vi har fått en ökad förståelse med/för Marcus. Vilket innebär att man hela tiden försöker att arbeta med hans svagheter även hemma tex tålamod. Vi talar om för Marcus vad som ska ske, tex vi ska gå på bio i kväll och direkt har man skapat otålighet för Marcus istället för att säga att i kväll ska vi gå på bio så säger vi redan en vecka innan att vi ska gå på bio någon kväll. Marcus hinner då smälta infon om ATT vi ska gå på bio och det är långt dit. Han frågar då minst en gång om dagen när det blir och vi räknar ner hur många dagar det är kvar. Vi talar om minst en gång om dagen att nu är det bara fyra dagar kvar sen ska vi gå. Det är väldigt viktigt att man är säker på att det verkligen blir av annars är det katastrof. När dagen är inne så förbereder vi oss noga om vad som kommer att ske. Vi kommer ner till bion, vi får stå i kö för att hämta våra förbeställda biljetter, när vi hämtat dom kan vi gå och köpa godis i lugn och ro, sen när !
det är gjort är det dags och Marcus har då möjlighet att koncentrera sig bara på bion.

Vi har provat att göra saker på impuls men dom gångerna har inte varit lyckade för Marcus. Han har då varit alldeles för uppspelt och inte hunnit smälta det vi ska göra och då blir det jobbigt med allt runt omkring honom... ta tex resan med mc-mässan då han inte alls var förberedd. Nu är det så med Marcus att vissa saker måste man säga långt innan det skall hända, andra saker kanske bara dagen innan eller kanske till och med på morgonen samma dag. Det beror helt på vad det är som skall hända.

Säger man en sak till Marcus så måste den saken genomföras annars blir det jätte jobbigt både för honom och oss.

Ett bra tålamods övande är också att han också får vänta med att äta sitt lördags godis till ett visst klockslag. Vi talar då om för Marcus att klockan två får du ditt godis. Är klockan två nu får man höra var femte minut, jobbigt kanske men väldigt nyttigt från att ha tjatat varje minut har vi lyckas kämpa oss till att det går en kvart mellan frågorna.

Så ja det har varit väldigt bra och det har blivit en klar förbättring för oss alla med att ha gjort en utredning. Men vi är inte alls klara med honom ännu om vad som ska hända och ske. Vi väntar fortfarande på besked om vilken skola Marcus ska få gå på.

Vi har ett möte i slutet på februari om hur vi ska arbeta vidare med homom.

Jag och Patrik tycker att Marcus har blivit mycket bra och mycket lugnare, kanske pga att vi har fått ökad förståelse för honom.

Till alla barn och föräldrar som måste öva er i tålamod/Gill
 
Hej!
Vi har haft möte igen.Fröknarna tycker att Marcus är bestämmande att han vill styra och ställa, dom märker att både Marcus och hans kamrater tycker att det är jobbigt.Tjejerna på råd och stöd kom med ett förslag att lekis skulle försöka att ha betämmar timme så att alla barn får känna på hur det är att bestämma. De andra att känna på hur det är när någon bestämmer över en.

Marcus för förhoppningsvis plats på en skola med mindre antal barn som är anpassad efter hans behov. Vi ska göra nesp-test på Marcus Det vet jag inte just nu vad det är,samt att fortsätta med BOF=barnorienterad familjeterapi.

För övrigt så är Marcus lite rörlig just nu fladdrar överallt låter mycket, drar snören i pannan så han får ärr. Han har två streck nu. Han har dessutom sugit luften ur ett glas eller något annat, vet inte vad för det säger han inte, så han är alldeles blå runt munnen. Han vill inte vara ute och leka när vi är hemma, dåligt väder säger han så nu längtar vi till vår och sommar så han kommer ut till sina kompisar.
För övrigt är han en myspys kille som älskar att titta sig i spegeln.

Ha det gott alla barn ungdomar och givetvis alla föräldrar/Gill
Hej hallo!!!!
I det stora hela går det bra. Marcus är mer intresserad av bokstäver och siffror och det är jätte roligt att han kan ljuda sig igenom ord.
En sak som hände idag kanske kan visa på att Marcus har en del svårigheter, en av killarna i gänget säger till Marcus dunka huvudet i vägen ,hårt, så får du tusen kronor och vad gör Marcus..............jo han dunkar huvudet i vägen som tur var fick han ändast en liten bula och en lätt rodnad. Vad gör man? Jag vet snart inte om man ,törs släppa ut honom själv, men jag kan ju heller inte, hänga med honom överallt, för då tycker väl hans kopisar att man är knäpp, eller att Marcus är knäpp, och då har han väl inga kompisar kvar.

Hur ska man få Marcus att förstå ,att man kan inte göra alla dumma påhitt, som kompisarna kommer med? Fortsätter han, så kommer dom väl snart säga åt Marcus att hoppa i från ett tak och jag börjar tro att Marcus, gör säkert det.

Nästa vecka börjar Nesp utredningen.
Så tills dess HA DET GÖTT alla barn och föräldrar med vår spring i bena/Gill
 
Hej Gill!
Kul och höra av dig igen. Vad bra att det i stort går bra för Marcus. Det här med att stå emot när kamrater vill att man ska göra något (kamrattryck) är oftast mycket svårt att stå emot för de flesta barn (även för många vuxna!). Det är ju oftast så att man vill vara med i gänget och att det finns en rädsla att man blir utanför om man inte gör vissa saker.
Jag tycker att man ska börja med att ta tag i sådana här saker tillsammans med kamraternas föräldrar och gå igenom med barnen om hur man t ex ska leka.
 
Hej!
Ni skriver nedan att "man ska alltid kombinera medicinbehandling med kognitiv-beteendeterapeutisk behandling". Jag har letat runt på sidan, men ej lyckats hitta vad det är för något. Undrar också vem som tillhandahåller den typen av terapi? Min son har ätit Ritalin i två år och det är den enda behandling han har fått. Något annat har aldrig diskuterats, vilket ju känns lite konstigt onekligen. Jag skulle gärna vilja veta vad jag kan begära av BUP? Eller vart ska man vända sig?
Hälsningar S.
Hej "S"!
Vi har ändrat på svaret som du syftar på! Istället för "man ska alltid" stårdet nu "oftast ska man" kombinera medicinbehandling med kognitiv-beteendeterapeutisk behandling. Orsaken till det är att jag var för
kategorisk i mitt svar, beroende på att jag arbetar med barn/ungdomar som har mycket svårartad ADHD/DAMP-problematik. Och då hjälper det oftast inte med enbart medicinbehandling för att barnet t ex ska kunna få samma förutsättningar som andra barn att klara sin vardag. Men problematiken har många olika "svårighetsgrader" och för en del barn räcker antingen medicinbehandling eller kognitiv-beteendeterapi (KBT).

Forskningsstudier visar att medicinbehandling som enskild komponent ger störst effekt, men kombinationen med KBT ger bättre resultat. I beteendeterapin försöker omgivningen konsekvent uppmärksamma positivt
beteende hos barnet och belöna sådant beteende med uppmuntrande kommentarer, beröm eller materiella belöningar. Min erfarenhet är att ett väl strukturerat förstärkningssystem (belöningssystem) som syftar till att
hjälpa barnet att få lyckas och att hinna se hela situationer (dvs reflektera och värdera), är det beteendeterapeutiska sätt man måste arbeta
med. Vad det gäller beteendeterapeuter så finns det inte så många än i landet (det skulle behövas många fler). Jag vet inte hur det ser ut där ni bor, men på de allra flesta håll är det den psykodynamiska teorin som råder.
Och då erbjuds oftast inte familjer beteendeterapi, trots att forskningen visar att det egentligen är bara medicinbehandling och beteendeterapi som ger resultat vid arbete med ADHD/DAMP-problematik.

Vad det gäller vem som tillhandahåller betendeterapi så är det mycket olika i olika delar av landet (BUP, barnhab, privata alternativ m.m.). Du skriver att ni inte har diskuterat någon annan hjälp en medicinbehandling. Har det varit tillräcklig hjälp för ditt barn? Om inte, så har ni all rätt att kräva ytterligare åtgärder.
mvh Erik Wirkberg
Hej,

jag undrar: Min 16-åring (ADHD/Tourette) har en dålig fas. Han "orkar inte" någonting. Inte ens gå till skolan. Han skolkade andra terminen i 9:an nästan hela tiden, och nu har han droppat ur sitt gymnasieprogram också. Men det är inte bara skolan, han orkar inte ta för sig annat heller. Kompisarna kommer till honom, han går sällan i väg och söker upp någon.

Han har både Ritalina och en antidepressiv medicin (Efexor). Efexor fick han just när det hade börjat med att "inte orka". Trodde det skulle hjälpa! Vi har iofs en problematisk familjsituation, men det ska lösas snart (dvs. skilsmässa). Har ansökt om att få KBT för pojken - det verkar inte så lätt. Jag vill så gärna att han tränar bort det där undvikande av alla krav. Det börjar bli löjligt. Jag menar, snart tar han inte i nåt som innebär den minsta lilla ansträngningen.

Har du några tipps? Nåt man kan göra hemma? Sedan hoppas jag att vi får KBT, BUP skulle ansöka om det. Det är väldigt dåligt med det i Stockholm. BLir det inte av - soc talar om att hitta en psykologistudent som kontaktperson. Sonen är förresten inte aggressiv eller öppet oppositionell, däremot håller han med om allt, och sedan gör han aldrig det. 95 % opålitlig, skulle jag säga.

Hälsningar

Andrea
Hej Andrea!
Hoppas din son får hjälp med KBT-behandling så fort som möjligt. Det ni kan göra hemma är att börja med att träna lite inför behandlingen som bör enligt mig gå ut på att använda sig av Aktivitetsschema med inbyggt poängsystem.

Aktivitetsschemat bör göras i små steg, "lätta" uppgifter (mycket konkreta och gärna efter hans intessen i början) som man ökar i små steg undan för undan. Och koppla ett förstärkningssystem till det, att han får poäng som han kan byta ut mot något som han verkligen vill ha. Ha det skrivet så att han ser sina framsteg hela tiden. Hör gärna av dig om hur det går.
mvh Erik Wirkberg
Hej Erik och andra!
Vår son är bara knappt 6 år och har diagnosen svårartad adhd och aspergerdrag. Han har börjat medicinering med ritalin som vi hoppas ska fungera då hans aktivitetsnivå är enorm. Han har också väldigt svårt med kamrater. Hamnar i konflikter och slår sönder andras saker, slår andra barn, hårdhänt mm som gör att andra nästan är rädda för honom. Det är hemskt för han är världens goaste barn under allt detta. Igår kväll kramade han mig säkert tio gånger och sa att han älskade mig. Det är så synd att den här goa killen inte kan få komma fram lite oftare utan det är bråkstakekillen som syns mest. Tror du att vi behöver kbt till honom för jag har slitit och jobbat för att få honom att förstå hur andra känner det när han slåss mm men det går inte in. Känner mig helt slutkörd på idéer hur jag ska nå fram...
Läste då om kbt. Kan det vara något för en kille på bara 6år?

Hälsningar
Mamma utan fler idéer...
Hej!
Min erfarenhet som också baseras på forskningsstudier är att beteendeterapi i form av förstärkningssystem (träningsprogram) som hjälper barnet att hinna med i situationer, få bättre kontroll på sin tillvaro och få lyckas är den metod som hjälper oftast.

Du kan höra av dig direkt till mig på erik@wilu.se så skickar jag material från min bok kring hur man ska sätta ihop ett sådant system. Hoppas även att medicinen har hjälpt er son.
mvh Erik Wirkberg
Hej, har en fråga ang. ART-metoden. Är den lämplig för barn med ADHD/DAMP problematik?

mvh Kristina
Hej Kristina!
ART ("Agression Replacement Training", utvecklat av prof. Arnold P. Goldstein, USA) är enligt min mening en mycket bra och väl dokumenterad behandlingsmetod, men passar bäst för antisociala ungdomar. De tre grundläggande komponenterna i metoden är:
Ilskekontroll -
träna sig i att känna igen och hantera ilska/aggression i olika situationer.
Social färdighetsträning -
träna sig i hur man samverkar med andra människor.
Moralutveckling -
träna/utveckla ungdomens moraliska resonemang.
ART-metoden har utvärderats och använts i drygt 15 år (i USA) på ungdomsanstalter, skolor m.m. med goda resultat.

Min personliga åsikt är ART-metoden inte passar för barn/ungdomar med ADHD/DAMP-problematik och det finns inga forskningsstudier som stöder metoden vid ADHD/DAMP-problematik. De främsta invändningarna jag har är att:
1. Träningen bedrivs i grupp i form av modellering (man härmar ett beteende visat av en annan person), rollspel, utvärdering, diskussion och generalisering (dvs ungdomen ska överföra gruppbehandlingen till sina vardagliga situationer).
2. Man lägger stor vikt vid moraltänkandet.

Om man tittar på ADHD/DAMP-problematiken så är ju en stor svårighet generaliseringen (att överföra en erfarenhet från en situation till en annan). Därför visar studier att bästa resultatet är att behandlingen måste ske i den miljö där ungdomen har problem i. Vad det gäller moralutveckling så är det inte där barn/ungdomar med ADHD/DAMP har det största problemet, utan det är att "hinna med" (pga nedsättningen i uppmärksamhetsförmågan) att handla på ett socialt acceptabelt sätt.

Ni som är inne på sidan, skriv gärna i erfarenheter och synpunkter!
mvh Erik Wirkberg
Hej Erik, ang. ART-metoden. Vad rekommenderar du för metod för att skapa strategier för ett barn med ADHD att bättre hantera sina impulser? Min son reagerar med impulsgenombrott i skolsituationen när han blir stressad och inte får det stöd han behöver. Man ställer inte heller adekvata krav på honom i skolarbetet - han är mycket högfungerande rent intellektuellt - vilket gör att han ofta tappar ansiktet med "utbrott" som följd. Skolan vill använda sig av just ART-metoden, men jag har samma invändningar som du! /mvh Susanne
Hej Susanne!
Vad det gäller ADHD/DAMP så vet man idag att de har biologiska orsaker. Att uppmärksamhetssvårigheterna beror på en "sänkt vakenhetsgrad", dvs att blodet går saktare till kontaktställena i hjärnan. Det betyder att barnet HINNER inte med att uppfatta hela situationer ordentligt. Det medför att barnet MÅSTE hålla sig i rörelse för att hålla hjärnan vaken. Och det är oftast mycket jobbigt att göra, så barnet orkar inte och det medför att barnet får utbrott m.m. Och eftersom barnet ser sina tillkortakommanden (barnet hinner inte uppfatta situationerna) så medför det att barnet utvecklar dålig självkänsla.

Vad det gäller ART-metoden så tror jag man kan använda social färdighetsträningsdelen. Men det som ger mest behandlingseffekt är ren beteendeträning med motivationshöjande inslag, dvs belöningssystem. De syftar inte enbart till att höja motivationen ("väcka upp"), utan också till att lära barnet hinna uppfatta situationerna i små steg till helheter. Och att få lyckas! Och som jag skrev i förra svaret, träningen MÅSTE ske i den miljö där problemet är! Det är ju logiskt, eftersom barnet inte hinner uppfatta situationerna. Eller hur?
mvh Erik Wirkberg
hej
Jag är ART tränare och har ett barn med ADHD.
När jag tränar andra elever brukar jag tänka på efteråt att detta hade inte mitt barn fixat.
Mycket av träningen handlar ju just om att använda de inövade färdigheterna ute i samhället och vardagen.
Det krävs ju då förmåga till eftertanke och reflektion innan man handlar vilket ju är en av de saker mitt barn har svårt med...
Vi jobbar sitället med barn som är utagerande, självskadar sig, eller på andra sätt behöver verktyg för att få till en fungerande varddag.
Jag tycker med andra ord att ART kanske inte är så där jättebra för barn med NPF.
mvh
Jeanette
Hej Jeanette!
Jag håller med dig att ART-metoden inte passar för barn/ungdomar med ADHD. T ex den centrala utgångspunkten i ART-metoden är ju att aggressivitet är ett inlärt beteende. Jag vill bara klarlägga att jag tycker ART är en mycket bra metod, men den passar barn/ungdomar med t ex Trotssyndrom och Uppförandestörning, och ger inte någon bra effekt på ADHD-problematiken (utefter min erfarenhet är jag säker på att den till och med kan göra skada).

Det finns inga som helst forskningstudier på att ART skulle hjälpa barn/ungdomar med ADHD.
mvh Erik Wirkberg
 Hej!
Jag har läst era tankar om ART och har en fråga. Min son (14 år med asperger syndrom) får utbrott och dessa har sedan han gick in i puberteten allt oftare riktats direkt mot mig, han slåss och överöser mig med de fulaste orden i världen... Det är en kämpig tid och det känns inte bra för
mig att vara rädd och inte bra för honom som i stunden inte riktigt vet vad han gör o varför. Vi har ordninerats risperdal men tyckte inte om biverkningarna (hela hans personlighet suddades ut och han blev trött, slö o likgiltig) varför vi slutade. Han får seroscand 40 mg/dag och vi har sett en förbättring. Dock besväras vi fortf av hans ilskeutbrott och slag förekommer men inte dagligen. Står på "kö" till ART som psykolog bedriver på en mottagning för barn med NPF. Vi har frågat våra läkare om inte amf.prep i lågdos kan provas, då många vittnar om att barnet blir lugnare - men inte fått gehör alls. Vår son har också koncentrations-uppmärksamhetsstörning.
 Har melatonin med goda effekter sedan 1½ år.
 "Mamma i nöd"
Hej!
Om man tittar på grundsvårigheten i ADHD (arbetsminnesproblematik) och ART-behandling så säger det sig själv att behandlingen inte är bra för barn med ADHD. Att ha problem med arbetsminnet innebär att barnet får mycket mindre "minnesbank" i långtidsminnet, dvs många händelser blir "nya", barnet lever ofta i nuet och har svårigheter att ha erfarenheter med sig till framtida händelser. Det är det här barnet ska träna på, att bibehålla det man gör och bearbeta/repetera i arbetsminnet så att det hamnar i långtidsminnet.