Hej!
stöd på alla möjliga sätt.
Jag fick mitt efterlängtade barn (det enda) när jag var nästan 41 år. Han har av naturliga skäl blivit omhuldad och är mycket kärleksfull, kramig och nu även pussig, nu när "tjejbacillerna" nästan har försvunnit. Han fyller 9 år i slutet av november.

Jag har under en del år trott att Simons problem fixar sig med tiden. Han har oerhört många goda sidor. Omtanke, empati (med kompisar) är otroligt uppfinningsrik. Älskar att uppfinna och har gjort det alla år - även som liten. Motoriken är det inte fel på minsann!!
Han är etJag befinner mig i en situation där jag behöver t mycket aktivt barn, kan dock sitta timvis och bygga med lego eller rita.
Om två veckor ska vi besöka BUP och jag har äntligen kommit till beslut om att be om en utredning. Jag är någorlunda inläst på ämnet och tror att han har en "släng av ADHD". OBS! försökte vara vitsig. Simon har också en god portion humor.
Nåväl, han har i höst bytt lärare, bytt skola (OBS ej klass- hans gamla skola lades ner) och just nu är skolsituationen bedrövlig. Läxor fungerar ej. Han jobbar inte speciellt mycket under lektionerna. Ett av problemen är att han "tar igen" en dags skolarbete på 5 minuter, enligt lärarna.

Ja, jag skulle kunna skriva en hel bok om min älskade Simon och kanske gör jag det en dag.
För ett annat stort problem är att jag själv är lärare och arbetar på samma skola. Jag fick tjänsten för att jag är så bra på att hantera barn med speciella behov - allt från missbruksproblematik till olika funktionshinder m.m...............
Den klass jag har nu klarade ingen lärare av, men utan att skryta för mycket (Jante!) har jag fixat det , mest genom beröm och positivt handlingssätt.
För detta har jag fått en enorm credit!

Men det känns så tragiskt att inte fixa sitt eget barn.
Till saken hör att mitt klassrum (klass 6)ligger mitt emot Simons fritids. Det är ca 1,5 meter mellan dörrarna. Naturligtvis är det svårt för mig, när jag hör att Simon trasslar och jag har lektion så fysiskt nära.

Att vara mamma och lärare samtidigt är inte lätt. Samtidigt är det inte så enkelt som att någon av oss bara byter fysisk plats.
Vill dock berömma all personal kring Simon. 75% gör allt de kan.

Fick idag ett ex. av er/din bok och kommer att lusläsa den - den blir säkert som en slags bibel.
Är alltså tacksam för tips, råd eller bara någon att prata med.
Må gott önskar mamma Anki

Hej Anki!
Vad skönt att höra din positiva beskrivning av din son som blivit av med "tjejbacillerna" (de återkommer säkert minst en period till). Att han har empatiförmåga, är uppfinningsrikedom, bra motorik m.m. är ju en mycket bra grund för framtiden. Och en mycket bra mamma som ser de här sakerna och tänker skriva en bok om sin son! Kom ihåg att du visst "klarar av" din son, men att din son har sådana svårigheter så att han behöver speciell hjälp (det är faktiskt skillnad!). Det är också stor skillnad att arbeta med barn, och att vara förälder till barn.

Använd gärna förstärkningssystemet från boken och hör av dig om hur det går. Ni som är inne på sidan, hörsamma Ankis erbjudande att få kontakt med varandra och kom med tips/råd!
mvh Erik Wirkberg
 

Hej!
Skulle vara kul om du skrev en bok, jag skulle läsa den!
 När jag läser vad du skrev, känner jag igen mig. Jag jobbar med barn med särskilda behov. Har också värninnor, som har barn med olika "bokstavs diagnoser". Visst är det lättare att ge stöd och praktiska tipps till
andra, än att orka "fixa" sitt eget barn i vissa situvationer. Känns ganska förvirrande!
Jag har tre barn.Min 10 åring stämmer in på din beskrivning av din son, i vissa avseenden. Har som du trott att problemen "fixar sig med tiden".
När han var liten hade han stora utbrott, när han inte förstod eller inte fick som han ville. Ofta så illa att jag var tvungen att hålla honnom, för att han skadade sig och andra i sin närhet. Efrer utbrotten gick vi igenom vad som hänt och varför, framför allt vad man kan göra istället. Ibland ritade vi bilder till det som vi pratade om. Det är
nog två år sedan han hade ett sådant utbrott nu.
I dag är det värst med att han har så svårt att somna. Det gör ju att det blir mycket svårare att hantera vardagen med kompisar, läxor och "motgångar".
Han har så många goda sidor. Kompisar säger att han är rolig, omtänksam och klurig. Min uppfattning är att han är uppfinningsrik, kan tillverka och konstruera saker i oändlighet. Han är omtänksam och vetgirig (när det
> är något som intreserar). Han tolkar instruktioner "boksavligt", vilket är bra om den som ger instruktionen är tydlig. Vid ett tillfälle när han bråkade med sin bror sa jag att han skulle gå där ifrån, för att undvika bråk. En annan kväll när jag skulle lägga honnom var han borta!!!Han fanns inte i lägenheten!! Vi var ganska måga(grannar och
familj) som var ute vid 22tiden och letade. När vi hittade honnom sa han att jag hade ju sagt att han skulle gå där ifrån om det blev bråk. Jag hade "glömt" att berätta om vart han skulle gå. Men lär så länge man lever.
Han är inpulsiv (klurig?) på så sätt att om han behöver ett snöre och det inte finns, kan han ta och klippa sönder sitt påslakan för att tillverka ett snöre. Sen när han förstår att det inte var så bra, blir han först arg och långt senare ledsen.
En "trött" dag sviker självförtroendet, han säger "allt jag gör blir fel, jag kan ingenting, ingen tycker om mig".
"Trötta dagar" är det ofta, för han somnar "sprattlandes till sömns" ca 23 varge kväll.
Har ingen diagnos (än) på min son.....
Men en sak är säker, det är både jobbigt och KUL med en aktiv och kreativ son.
Tänk! Så många annorlunda erfarenheter och upplevelser jag kan minnas när jag blir gammal.

Mamma Lena

 Hej mamma lena!
Å så gla jag blev av ditt inlägg! Jag har inte kollat sidan på länge, då jag fann att ingen svarade på mitt inlägg. Vi har minsann massor att prat om. Kan inte du skriva till mig privat? Det går fortare så. Adressen är: vateaab@timra.se

Kram på dig - vi mammor behöver nog en extra kram

 Jag är en 36 årig mamma vars son har ADHD och går i vanlig skola tyvärr utan extra insatser för Mitt barn då han inte omfattas av LSS. Finns det fler förtvivlade föräldrar som behöver skriva av sig om sittt barn vid olika tillfällen så maila mig gärna. min son har nyligen börjat med Concerta och allt e lugnare men återfall förekommer , eller  vad man skall säga....
Hälsningar Katarina
aniratak26@yahoo.com

 

Hej Katarina!

Vad jag fattar så hittar inte många mailkontakter på den här hemsidan. Om du går in på www.attention-riks.nu och klickar på "Forum" så hittar du chattsidor. mvh Erik Wirkberg

Hej!
Jag är mamma till en pojk som är 4år och som vi försöker dra igång en utredning på. Det är väldigt svår och ja alla vet ju hur man får strida. Jag vill ju att han ska ha diagnosen när han börjar i skolan så att det finns med från början. Jag tror att han har ADHD och ju mer jag läser om det ju säkrare blir jag. Min syster har en dotter som har det så jag känner igen väldigt mycket därifrån. Dom är inte så pigga inom sjukvården att ta emot oss för de säger att han är för liten och det kommer säkert att växa bort.Som om inte jag skulle känna när det är nått som inte stämmer.
Jag och min sambo har varit på ett första besök hos barnpsykologen och hon ska nu besöka dagis, sen får vi väl se hur det utvecklar sig. Vad jag vill veta är om det finns någon föräldrarförening i Lerum eller i närheten där man kan få kontakt även om vår son inte har diagnos än. Snälla tipsa mig gärna för just nu känner vi oss väldigt ensamma!
Tack på förhand!
Annika
Hej Annika!
Jag har inte koll på hur det ser ut i Lerumområdet. Men om du går in på www.attention-riks.nu och klickar på "Länssidor" så kan du titta efter den närmaste lokala föreningen. Eller ta kontakt med Birgitta Engholm på kansliet och hör dig för.
mvh Erik Wirkberg

 
Hej!
jag är ny här..  Jag är en 25 gammal kille  från  stockholm med diagnosen adhd som jag fick diagnosen för 6 år sedan.
jag har insett att jag behöver medicinering och har  det äntligen på gång nu.
Jag sha få licens för mememtina eller vad det heter den 15:e December. jag är välldigt rädd. adhd -n har förstört mitt liv hittils.
och behöver stöd och kontakt som har erfarenhet och vilja för att kunna hjälpa.
tack så mkt!

min mail adress:  apply@s2kupdate.org
msn               neurolizer@hotmail.com
Hej!
Om du går in på Riksförbundet Attentions hemsida (www.attention-riks.nu), klickar på "Forum".

Där finns någågot som heter "Vuxenforum" som är en "chattsida" för vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder.

I Stockholm har Riksförbundet Attention också träffar för vuxna med ADHD.
mvh Erik Wirkberg
Hej Jag heter Jan och har precis fått diagnosen AD/HD efter att ha gått på en utredning i höstas. För mig är det underbart att efter 40 år bättre förstå mig själv och mycket jobbigt som har hänt i mitt liv. Jag är inte "knäpp" jag har fått en förklaring. Jag skulle gärna vilja få kontakt med andra vuxna som också har AD/HD. Finns det någon som känner till en hemsida för vuxna ?
Tack på förhand Jan
Hej Jan!

Många av de ungdomar jag arbetar med har känt sig annorlunda och börjat tycka att dem måste vara "dumma i huvudet" innan dem fått en förklaring till de problem dem haft. Vad skönt för dig att du har fått en förklaring, även om den kom sent.

Du kan gå in på www.attention-riks.nu, klicka på "Forum" så kommer du in på en chattsida för vuxna. Riksförbundet Attention har också "vuxengrupper" inom neuropsykiatriska funktionshinder på olika håll i landet. mvh Erik Wirkberg

Jag har också mycket sent fått klart att jag har ett allvarligt handikapp, om MBD använts fortfarande så känner jag det som om jag har BBD. Den största hjälpen har varit en privatprakt. läkare i uppsala som i och med medecineringen med ritalina och att jag kunnat gå till samma läkare med jämna mellanrum lärt mig långsamt vad som är mitt handikapp och vad som inte är det.
jag är en mamma till en 6-årig flicka.Hon har ingen diagnos men har varit på utredning, de vill vänta med diagnos. Hon har nu börjat skolan. inte problem fritt tyvärr. jag är i behov av att hitta mail kompisar o byta erfarenheter. var hittar jag detta? malin
Hej Malin!
Om du går in på Riksförbundet Attentions hemsida hittar du olika forum (chattsidor). Här kan du eventuellt få mailkontakt, men då tror jag att du måste sätta ut din mailadress.
mvh Erik Wirkberg
Hej!
Här har du en mailkompis

vateaab@timra.se
Hej jag har en son som är 8 år,med diagonsen svår adhd. Han går i vanlig klass med assistent hos sig hela tiden och han medicneras med concerta. Men vi fortfarande stora problem med honom och har ingen att fråga om efter råd och hjälp. Läkarna har man tappat förtroende för, fast han jobbar på bup med sådana här barn, så kan han komma med sådana dumma komentarer att vi kan inte göra mera det är er uppgift att fostra honom. Nu undrar jag finns det någon stödföreing eller liknande som man ska kontakta, som har barn med samma problem?
Mikaels Mamma
Hej "Mikaels mamma"!
Riksförbundet Attention (www.attention-riks.nu) har många lokala föreningar runtom i Sverige. Gå in på deras hemsida och där hittar du adresser till den förening som finns närmast där du bor.

En reflektion på BUP-läkarens uttalande är att han borde ägna sig åt något annnat än att vara läkare inom barnpsykiatrin! Långt borta från barn och familjer.
mvh Erik Wirkberg