Jag halkade in på den här sidan när jag letade efter information om adhd. I min lärartjänst ingår en stor del "spec" och många av mina elever har olika sk diagnoser. Jag har nu läst en del av inläggen och kan bara säga en sak: JAG BLIR SÅ TRÖTT! Varför i h-e kan inte de barn som har särskilda behov få sin rättmätiga hjälp utan att föräldrar och andra som bryr sig ska bli helt knäckta i sin kamp? Det står så vackert i läroplanen om alla elevers rätt till likvärdig utbildning - var finns den? Vad är det för skolor som står bakom polisanmälningar av 8-åringar? Anmäl skolan, vet jag! De uppfyller nämligen inte de lagar och normer som står utfärdat i våra styrdokument.

Ibland ångrar jag grovt mitt yrkesval. Jag känner att jag inte räcker till för eleverna och jag anklagar mig själv för att många av dem inte kommer att gå ut grundskolan med godkända kunskaper i de ämnen som bestämts ska vara kärnämnen. Det känns som om jag går ett steg fram och två steg bakåt. Helt oförskyllt blir det ibland eleverna som i mina tankar blir syndabockar. Jag klarar inte av dem, tänkar jag då. Men, handen på hjärtat, vem orkar när ingen lyssnar och inga resurser finns? Är det en politisk fråga? Något att tänka på inför nästa val, kanske? Vem tusan orkar bry sig om politik mitt i allt detta?

Ja, om nu någon orkat läsa ända hit, så vill jag slutligen bara säga: Dessa barn skulle få det långt mycket värre än oss som kämpar, om vi slutar kämpa. Stå på er alla ni föräldrar som känner att ni håller på att förlora förståndet av trötthet ibland. Era barn skulle klara sig mycket sämre utan er - kom ihåg det!
Hej!
Tack för ditt inlägg. När det nya skolsystemet (Skola 2000) infördes för några år sedan är min erfarenhet att det blev svårare (inte bara för barn med speciella behov) för barnen att klara sin skolgång (finns statistik på det). Grundtanken låter väldigt bra på papper med att barnen ska ha "öppna landskap", hitta sin information själva, lärarlösa lektioner m.m. Men om vi vuxna skulle försöka sätta in barnens skolmiljö till våra arbetsplatser skulle det bli oerhört liv.

Som svar på dina frågor så är jag övertygad om att det här är en politisk fråga. Ingen vågar (?)/har kunskap tillräckligt från politikernas sida för att ta itu med skolsystemets problem. Och konsekvensen blir att allt fler barn har svårt att klara sin skolgång och skolpersonalen får klä skott för det.

Det här är en av de viktigaste områdena för de rikstäckande föreningarna som t ex Riksförbundet Attention att påverka politiskt att få till en förändring i.
mvh Erik Wirkberg
Hej lärare!
Jag tycker att det är helt otroligt att du är så stark och orkar. Vill bara ge dig ett tips. Har du talat med barnrehabiliteringen i din kommun? De är till för att stötta Alla inblandade i en person. Skola föräldrar, dagisfröknar, ja, alla.
Kai

Hej arga läraren!
Kul att se ett inlägg av en lärare, har själv arbetat många år inom skolans värld. Har där fått uppfattningen att de flesta lärare "blundar" för de dolda handikappen. Om det beror på att det inte finns resurser och att det då är lättare att se barnen som "bråkstakar" än att slåss för deras rättigheter har jag aldrig fått svar på. De flesta vill helt enkelt inte prata om det. Jag är själv förälder till en 10 årig pojke med ADHD och har fått kämpa enormt mycket för att hans skola ska ge honom den hjälp han behöver. Han har inga större problem i skolan men att få med sig sina läxor hem är svårare. De flesta lärare har så mycket att säga de sista minuterna av skoldagen och han kan inte sålla informationen. Oftast glömmer han något och då blir han väldigt upprörd. Vi löste det som så på den senaste EVK`n: om inte fröken hjälper honom att komma ihåg böckerna behöver han heller inte stå till svars för att läxan inte är gjord i tid. Han arbetar flitigt och ligger långt fram i alla ä!
mnen. Trots detta finns det en oro för de senare skolåren då kraven kommer att öka ytterligare. Vi kan bara ta en dag i taget och hoppas på det bästa.
Påbörjade lärarutbildningen hösten 2004 men insåg snabbt att den vägen inte var rätt för mig, något som förvånade mig mycket var att det inte finns något i utbildningen om barn med speciella behov. Hur ska lärarna klara av dessa barn i arbetslivet om de inte lärt sig något om dem????

En bra bok för de yngre barnen är: Varför vill ingen leka med Dennis av Bengtner, A & Ivarson, B. I boken finns det en avdelning för barn och en för vuxna... LÄS DEN!!!!

Mvh
Alexanders mamma

Till dig arg lärare!
Fortsätt att kämpa för det du skriver om. Finns för få lärare och förräldrer som gör som du! Har själv Diagnosen ADHD och vet vad det handlar om. Ursäkta mina ord, men gårdagens lärare är/var så tafatta och inskränkta i sin uppfattning om "stökiga elever". Dagens lärare verkar vara mer kunniga än vad de var på den tiden jag gick i skolan! Först när jag var 15 år fick jag en remiss på utredning. Då hade mina förräldrar kämpat i nästan 9 år. Och då var det försent. Inga fullständiga betyg och många missförstånd. Tycker faktiskt att skolan även borde arrangera tema dagar om de olika diagnoserna som finns. Det är först nu idag som jag träffat någon med ADHD som jag kan jämnföra mina beteenden som jag är medveten om. Jag är 24 år. Det är lång tid man fått gå i grå zon. Önskar ibland att man blitt sammanförd i andra grupper med ADHD personer där man kan byta erfarenheter.

Hejsan!
Hjärtligt tack för ditt inlägg,det är mycket kämpigt att få gehör för stöd insatser i skolan, man känner sig liten och ifrågasatt!
Men utan kamp kommer man ingen vart.
Tack för föräldrar stödet/ Ingrid
Hittade sidan av en ren slump och började läsa första inlägget "Arg lärare". Håller fullständigt med dig. Starkt av dig!!
Vi har en son på 8 år som har ADHD. Har haft kontakt med BUP sen han var 5 år. Tycker att kontaketen med BUP har varit lite si och så, men har fått reda på att barn med ADHD behöver en strikt struktur kring sin vardag men någon annan hjälp tycker vi inte att vi har fått där ifrån. När han började skolan så blev det att "fröknarna" ringde mig (mamma) på jobbet och bad mig komma och hämta sonen. Vaddå hämta tänkte jag.....jag har ju lämnat sonen i era händer och tog för givet att han var trygg där. Men tydligen var det inte så. Det har varit en massa turer i skolan sen förskolan. En mängd akutlösningar då den vanliga skolan ej funkade till våran son. Han har varit väldigt aggressiv till personal, t.o.m. hotat personalen. Han har förstört saker i rena ilskan...som man som förälder får betala. Men vad gör man??? Efter en del rymningar och andra incidenter så blev det möte. Skolan bestämde att han skulle ha anpassad studigång kl 8.15-11.20. Jaha tänkte vi. Hur löser man detta när!
båda jobbar? Jag (mamma) fick säga upp mig från jobbet för det funkade ju inte att jag hade så olika tider att jobba. Han behövde ju samma tider varje dag, menade skolan. Sagt och gjort, jag offrade mitt jobb för att kunna hjälpa min son. Han skulle vara i ett hus utanför skolan och med 1 vuxen. Skolan plockade in en ny assistent....de hade tur att det funkade och sen kom julen o de var inte säkra på om hon skulle få vara kvar. Jag ville att hon skulle få vara kvar för det fungerade bra mellan henne och sonen. Fick reda på att hon fick stanna och att det samtidigt skulle komma flera barn och vuxna dit vår son var. Jaha hur ska detta funka är det tänkt??? Vår son klarar inte av stora miljöer, mycket stoj o stim och har svårt att vara i grupp. Skolan tycker att det är vi föräldrar som ska skapa komisrelationer...hur gör man det då han ej går i vanlig skola? Man går på allehanda möten, är helt slut hela dagarna, resten av familjen är oxå drabbad, man får ta skiten när andra b!
ara lämnar den...hur mycket är det meningen att man ska orka som förälder??? Nu tyckte skolan att de var tvungna att göra en akutinsats...igen. Nu flyttar de hans "skoltid" till kl 9.30-12.30. När jag ifrågasatte varför de gjorde detta, så är det för att skolan har ansvar för personalens arbetsmiljö fick jag till svar. Är det verkligen rätt? Känns som om man som förälder inte har något att säg till om...är det bara jag som känner så??? Det var tur att jag hittade denna sidan. Den tänker jag besöka så ofta jag kan. Till alla föräldrar och likasinnade lärare: Vet att det är svårt men: STÅ PÅ ER!!!! MVH Anneli
Hej!
Jag har en son som är 15 år och ska börja i 9:an till hösten. Han har damp med autismliknande tillstånd. Han är utredd på bnk i Göteborg där vi har fått jättebra stöd. Han har inte varit i skolan på hela vt i 8:an och han vägrar gå till skolan, naturligtvis ligger han efter jättemycket. Vi har möten med skolan och numer är även skolchefen med på vår begäran. Vad gör man när ens barn tappat all lust och motivation för skolan? Skolan säger till oss att vi ska tala om vad de ska göra så gör dom det, problemet är att vi inte har en aning om vad som ska till för att vår son ska gå till skolan igen.
Vad gör man?
Hej Linda!
Det du skriver visar att din son har ett stort behov av att ha ett "hjälp-jag", dvs en assistent hela dagen. Det fungerade ju bra under den tiden han hade det. Vet du om det finns något protokoll där beslutet om heltidsassistent finns nedskrivet? Möjligheten att klaga hos Skolverket finns (se HEM, "Hur klagar man hos Skolverket"). Men det ska man först göra om alla möjligheter till samarbete har uttömts.

Att hota med polisanmälan mot en 8-åring är ju otroligt kränkande för barnet och en absurd tanke!
 
Har ni diskuterat en utredning av din son? Tyvärr är det så att barnen oftast måste ha en diagnos för att dem ska få rättmätig hjälp, att barnet får samma förutsättningar som andra att klara av sitt liv. Jag har arbetat med ungefär 400 barn med den här problematiken och min erfarenhet är att det är först barnet får diagnos som hjälpen kommer från myndigheter. Diagnosmotståndarna tycker jag lever i en "drömvärld". Det vore ju underbart om alla barn fick den hjälp dem behöver, men det ser inte ut så i verkligheten!

Samarbete mellan skola och hem är absolut nödvändigt för att barnet ska ha möjlighet att fungera i skolan. Jag vet inte hur det ser ut där ni bor, men att ta hjälp från BUP, Barnhab eller någon annan instans tycker jag är helt klart utefter det du beskriver.

Om du vill så kan du gå in på "OM OSS", klicka på mitt namn och skicka ett mail, så skickar jag några sidor med skoltips ur min bok. Du kan väl ange vilken uppkoppling du har, för filerna (sidorna) är lite stora.

Ni som är på sidan, skriv in era egna erfarenheter och tips till Linda!
mvh Erik Wirkberg
Hjälp hur ska jag orka??
Snälla finns de någon här som kan ge mig råd hyr jag ska göra, då jag själv känner att jag snart inte orkar mer.
Jag är en mamma till 5 barn mellan 12 år-17 månader varav min son som är 8½år har diagnosen svår AD/HD.

Jag är just nu mamma ledig och ska så vara till januari nästa år och då skulle de vara tänkt att jag ska börja arbeta och min son ska börja i fritids verksamhet.

Men nu till min oro, på min sons skola är fritidsgrupperna enorma mellan 56-70 barn i varje grupp och hur ska han klara detta, någon resurs får han inte då skolan och komunen förklarat för mig att de är ekonomiskt omöjligt..

Detta får mig att känna en gnagade oro i magen och jag har svårt att både äta och sova, dessutom så har jag konstant varje natt både 2-3 barn i sängen som gör att jag inte kan sova.
Jag har även svårt för att äta och börjar ras i vikt pga stress,trötthet och oro för hur jag faktisit ska orka med att börja arbeta och samtidigt fundera på om min son har de bra eller inte.

Min sons läkare säjer att de är uteslutet för honom att gå i denna verksamhet men kah inte hjälpa ig, de hon kan göra är att sjukskriva min son så jag får ta VAB vilket hon inte tror att försäkringskassan godtar i längden så hur ska jag göra jag bryter snart i hop av trötthet, oro och stress..
Hej mamma med 5 barn!
Tror mig jag förstår, min son klarade inte av fritidsgrupp på 36 barn, jag hittade lösningen själv ingen som brydde sig när vi avslutade. Min son går nu till dagmamma, men han är 6 år ändå var han lite mistänksam om det inte bara för små barn. Som tur var det en pojke till som går dit. Det tog tid att förklara för honom att det är bra för dem flesta barn att gå i grupp med färre barn o.s.v. Nu trivs han jätte bra, men jag undrar vad ska vi göra om ett år till ex. Skulle det kunde vara lösnungen: att starta "dagmammor" bara för skolbarn?
Mvh Elena
Jag är klasslärare med en elev som utreds först om ett år men med tydlig ADHD. På skolan anser man att jag ska klarra av eleven sjlv samtidigt som jag har ansvar för resten av klassen. Min kropp har sagt ifrån med spänningsverk, vad är rimligt att man ska klara som
klasslärare idag?
Specialpedagogutbildningen talar för att dessa barn ska vara inne i vanliga barngrupper, hur ska lärare i dag orka? Jag är bara irriterad just nu på specialpedagogen på skolan som ska handleda mig en halvtimme i veckan istället för att hjälpa mig i klassrummet!
Hej lärare.Jag har en son på 11 år med diagnosen ADHD/DAMP, hade det inte varit för skolan och en speciallärares skull skulle jag inte ha orkat och kämpa mer. Men våran skola i Katrineholm som dessuto är en F-9 skola har dessa resurser. Jag är mer än nöjd med deras insatser. M.V. H veronica
min pojk går i sär skolan nu i åk8, tidigare gick han i
specialklass dom ansåg att han var så duktig så han skulle börja vanliga skolan.han hängde inte med vart orolig då ansåg vanliga skolan att han skulle börja särskolan, han är svagbegåvad.nu tycker särskolan ev att han ska börja spesial klass igen .
det verkar som våra barn blir bollplank. Jag
tycker att vanliga skolan hjälper inte våra barn tillräckligt skickar dom till särskolan så slipper dom ta kostnaderna för våra barn.
Tyvär så tar inte skolan sitt ansvar.men tycker själv att särskolan jobbar bra med våra barn .men dom får en stäpel som dom kanske skulle slippa om vanliga skolan
var mer insatta i våra barn satt in mer resurser och mindre klassre, för våra barn klarar inte stora klasser.
särskola är ingen bra skola för barm med damp, dom kan vara normalbegovade o särskolorna är stökiga o bråkiga. ett barn med damp behöver lugn o ro.
hej jag har damp men jag kan ändo inte stava
Hej!
Det är mycket vanligt när man har DAMP-problematik att man också har läs- och skrivsvårigheter.

Får du någon hjälp från skolan med det? Annars ska du kräva att få det!

Vad bra att du skrivit till oss. Träna gärna genom att skriva mer frågor till oss!

mvh Erik Wirkberg
hej jah har en son son har damp adha han har det svårt i skolan fröken som hjälper han hon begriper inget han har just nu börjat i 5 mattebok han tycker den är svår han orkar inte skriva efter som han blir trött han kan inte knyta skorna.klockan har han svårt med min son 13år jag skulle villa ha ett tips på matte som han förstår för han har också svårighet för läsförståelse hjälp jag som är mamma tycker att när man pratar med vuxna typ lärare så vill dom inte förstå allt ordnar sig säger dom jag är så trött på allt folk som inte begriper dessa barn
Hej!
Det råd jag kan ge dig är att kräva att läraren kollar upp vad som finns som hjälpmedel.

T ex kan läraren ta kontakt med Folke Bernadottehemmet som har hjälpmedel. Telefonnumret dit är 018 - 611 77 55.
mvh Erik Wirkberg
Hej på er !
Jag arbetar vid Skäggebergsskolan i Sunne i en " liten undervisningsgrupp ". Skolan är en relativt stor grunskola år F1- år 6 med nästan 300 elever. I vår grupp finns 4 elever-från år 3 till år 6. Våra barn har diagnoser såsom Asperger/ADHD, autistiska drag/ADHD samt "ren" ADHD. Två av våra elever medicinerar med Ritalina. I vårt personallag finns en grundskollärare om 50%, en socialpedagog om 100%, en förskollärare om 100% samt en assistent om 50%.
Vi är i stort behov av tips om fortbildning riktad mot ADHD problematiken i skolmiljön. Önskvärt är att fortbildningen ska vara som en direkt hjälp i det pedagogiska arbetet runt barnen och deras familjer.
Vad det gäller fortbildning om pedagogiska förhållningssätt, gällande autism - Föreningen Autism har kontinuerligt kurser i TEACH programmets " anda " här i Sunne. Mycket givande och omtyckt vecko utbildning som drivs av riktiga eldsjälar.
Finns det något liknande för ADHD-problematik ?
Hälsningar Anna V
Hej Anna!
Hos oss i Uppland har vi skolpersonalutbildningar ("Metoder I Vardagen") som riktar sig mot ADHD-problematik. Det är BUP och barnhab.personal som leder dessa och VITS-projektet står som arrangörer. VITS ("Vardagsnära Insatser med Tydlig Samverkan") är ett samarbetsprojekt mellan landsting och kommun. Vad som finns i övriga landet har jag inte så stor koll på. Ni som är inne på sidan, skriv gärna in om ni vet om utbildningar m.m. för skolpersonal inom det neuropsykiatriska området.
mvh Erik Wirkberg
Hej Anna
Du kan vända dig till Lisenkurser i Stockholm.
Lisenkurser tillhör Lärarhögskolan och har kompetensutveckling för personal som arbetar med barn i behov av särskilt stöd.
Du kan se mera på www.lhs.se/iol/uppdrag