Hej!
Här tänkte vi samla de som skriver uppsatser, examensarbeten m.m. som skolarbeten kring neuropsykiatriska funktionshinder som skolarbete.
Glädjande nog så är det fler och fler som uppmärksammar de här svårigheterna som många barn har, och hjälper till att sprida kunskap kring funktionshindren.
mvh Erik Wirkberg
hejsan!
jag jobbar med ett skolarbete,och jag undrar om det går att bota damp.

mvh malin
Hej Malin!
Nej, man kan inte bota funktionshindret DAMP. Förut när alla de här svårigheterna kallades för MBD sa man att det växer bort, men idag vet vi att de inte gör det. Vad man kan göra för att hjälpa barn med DAMP-problematik, är att hjälpa barnet med strategier, dvs hur barnet kan göra i olika situationer och därmed blir problemen mindre handikappande.
mvh Erik Wirkberg

Hej!Jag ska skriva en C-uppsats om Avestamodellen som bygger på Manchestermodellen. Huvudtanken är att alla barn vill och ska få tillhöra sin klass. Genom att starta "skolgrupper" på varje skola som består av två pedagoger som ska stötta eleverna, så kan de flesta elever faktiskt vara i klassrummet större delen av skoldagen. Skolgrupperna arbetar med kongnitivt beteende arbete för att stötta eleverna.De tre smågrupper som förut fanns i kommunern har lagts den och eleverna har kommit tillbaka till skolorna. Resultaten har varit övervägande positivt för eleverna, samtidigt så når skolgrupperna flera elever nu. Alla barn har ju en önskan om att vara så normala som möjligt och nu får de andra positiva beteenden att modelleras efter. Jag undrar om det finns fler kommuner som arbetar på detta sätt eller är det så att dessa elever oftast hamnar utanför skolan i smågrupper tillsammans med andra med liknande diagnoser?
Ylva.

Hej!
Apropå tips - Många barn har mycket svårt att förlora i spel och lekar. På en skola vet jag att barnet fick lyckas i spel genom att han hade två tärningar medan personalen hade en (inget annat barn deltog). Efter en tid sa barnet själv till att det räckte med en tärning. Spelet var så roligt så det gjorde inget om han förlorade!
I lagsport vet jag att barnet fick byta lag under spelets gång utifrån vilket lag som ledde matchen. Många besvikelser undanröjdes och det mest faschinerande är att de övriga barnen tyckte det var helt ok eftersom de tidigare sett hur lessen, arg och förtvivlad barnet varit. Hälsn. Elisabeth

Hej Elisabeth!
Tack så hemskt mycket för dina tips! Ni som är inne på sidan skriv in fler tips!

Ett "speltips" till är något som ett fotbollslag gjorde. De hade med en pojke som hade ADHD-diagnos och hade stora svårigheter på planen med impulsiviteten. Han fick stå i mål och när motståndarlaget gjorde mål så la man "skulden" på backarna istället. Med tiden gick det bättre och bättre för honom att kunna ta förluster och insläppta mål.

Det här vållar debatt många gånger, dvs att "ska man låta barn med nedsättning i uppmärksamhetsförmågan alltid vinna, dom måste väl lära sig att förlora/ta motgångar".  Givetvis ska man inte se till att barnet ska vinna varje gång. Men eftersom barnet upplever tillkortakommanden större delen av dagen p g a att barnet inte hinner med i de vardagliga situationerna (med påföljd att självkänslan blir mycket låg), så är det absolut nödvändigt med speciella regler i samspelet/leken med andra barn.
mvh Erik Wirkberg
Min lillebror med AD/HD har aldrig klarat av att förlora. Vi har märkt att det går 100% bättre sedan vi hittat spel som han faktiskt är bra på. Det är ju förståeligt om man inte är så sugen på att ägna sin fritid åt att förlora jättesvåra spel när man misslyckats med saker hela dagen! Min lillebror är till exempel väldigt kreativ och vi har hittat spel där han får briljera med sin förmåga att hitta på, till exempel rappakalja. Om han tävlat med en rimlig chans att vinna tycker han inte att det är fullt så orättvist att förlora.
Sedan brukar det också hjälpa att ta bort vissa regler ur spel som har onödigt måga krångliga moment att hålla reda på. De flesta spel går att göra mindre röriga utan att de blir lättare! Det är tydligt att min lillebror mår bra av den självkänsla och respekt han får när hela familjen kan spela ett spel på samma nivå! Den känslan går inte att jämföra med de gånger man låter honom vinna fastän han borde förlorat.
Så leta ordentligt, alla barn har någon talang och det finns sällskapsspel om nästan allt!
Hej!
Vår familj består av sju personer. Av dessa sju har fyra diagnostiserad NPF. Jag, mamma Ylva har ADHD. Sedan har jag en tonårsdotter med autism, en son med  Damp och en liten åttaåring med TS. Det ställer stora krav på de tre andra s.k normala, men vi är en stark familj som har väldigt roligt ihop.
Vi har varit öppna och informerat i respektive barns klass om barnens funktionshinder. Tillsammans har vi också skrivit och illustrerat en barnbok, Mammamonstret (www.forfattarhuset.se), om en "vanlig" dag i den här familjen. Med mycket fantasi och humor ska jag tillägga. Alla kan nog känna igen sig i "busiga barn och arga föräldrar".
Äldsta dottern går i en liten klass för flickor med autism. Det fungerar bra. Pojken med Damp och flickan med TS går i vanlig klass.Vi har haft olika informationstillfällen; ett för eleverna och ett för föräldrarna. Detta för att både klasskamraterna och deras föräldrar ska ha förstående för våra barns särskilda behov och deras ibland avvikande beteende. Nyligen hade vi information, eller snarare ett samtal kring TS för barnen i åttaåringens klass, en tvåa, som vi vill berätta om (se nästa inlägg "forts."):
Sammanfattning av klassinformationen:

1. Overheadbild på Kalle och Hobbe, seriestrip som handlar om hur Kalle ska göra läxorna men plötsligt blir "överfallen" av ett behov att fara omkring! Barnen kände igen Kalle, som de gillar, och en del kände igen känslan av rastlöshet.

2. Mammamonstret (vår bok), som fröken hade läst högt för dem innan. De tyckte den var rolig och bra. De kunde alla känna igen, att man gör något bus - det bara blir så - och efteråt känns det jobbigt och man ångrar sig. Det är inte elakt, kom vi överens om, bara otänkt innan.

3. Overheadbilder där det stod Allergi, Diabetes och sedan Dålig syn. Genast var det fem, sex stycken som räckte upp handen och ville berätta om sin allergi, en liten kille som ville berätta om sin kusin som själv tog sprutor i magen och tre stycken i klassen hade glasögon. Barnen ville gärna berätta om sina allergier (hur det kändes när andra kunde klappa den där söta hunden, men inte de - hur det var när andra var ute och busade i gräset, när de mådde dåligt av det). Att man kunde känna sig lite ledsen och utanför.

4. Därefter kom då Tourettes syndrom. En elev räckte upp handen och sa att han hade hört talas om det: "det är när man inte kan kontrollera sig" (tidigare hade vi haft en information bara för föräldrarna, men det var tydligt att nästan ingen av dem hade vidarebefordrat hem till barnen, utom till den här eleven). Sedan gick det lätt att spinna vidare:
- om att få hicka länge när det var precis tyst i klassen - ett pinsamt myggbett som man bara måste klia på - när man nyser hela tiden pga. allergi. Sen gick det lätt att förstå hur tics fungerade.

5. Någon tog upp tvångstankar (t ex vissa saker som måste vara likadant för att man ska kunna somna). Han kallade det själv för tvångstankar, det var inte jag som använde ordet, men bra för mig att fortsätta prata om.

6. Sen vara det någon som spontant nämnde mediciner. Vi pratade också om hur jobbigt med måste ha varit förr i tiden (om man hade dålig syn och inga glasögon fanns eller mediciner för sjukdomar). Maken berättade om den gången när hans glasögon hade gått sönder och han råkade ta fel buss när han skulle hem, hamnade helt fel och hur jobbigt det kändes! Därifrån gick vi vidare kring hur viktigt det är med hjälpmedel (glasögon, mediciner allergitabletter, insulin) för att må bra.

Sen frågade jag om det fanns något bra med det här och en liten kille sa, att det är bra att vara annorlunda och olika. En annan berättade att hans musikidol Martin, minsann hade diabetes. Jag nämnde Mozart, som bara en kände till, med Tourettes syndrom, och min dotter sa att det är bra att tänka olika för då kan man hitta på nya lekar (det visade sig att hon hade hitta på en egen lek som sedan flera i klassen hade hängt med på). Barnen kom fram till att det är vanligt med olika problem, att nästan alla har något och att det är helt okej. Man är som andra, fast ändå olika. De fick sedan med sig ett brev hem till föräldrarna där vi berättade om vad vi hade pratat om. Jag bad en av fröknarna föra ett litet protokoll över det hela också och sedan skriva ned de reaktioner som eventuellt kommer efteråt.
Jag upplevde informationen som positiv. Min dotter hade varit väldigt nervös innan, men efteråt sa hon att hon faktiskt kände sig stolt och duktig. " Jag vet något som inte de andra vet: Jag är expert på Tourettes syndrom!"

forts. på nästa inlägg:
Det har nu gått en tid och vi kan utvärdera lite försiktigt. Innan informationen var vår dotter ofta utanför. Hon fick inte vara med i lekarna. Hon uppfattades som vild och ofta som störande. Hennes tics gjorde barnen osäkra och undrande. Nu går hon nästan aldrig ensam. Barnen förstår att hennes tics är något hon inte kan rå över, att det är ungefär som att ha hicka.
Sedan vi informerade i pojkens klass (om damp) har det gått ett år. Där är resultatet tydligare. Vår son har fått fler vänner, de är tolerantare mot honom och han mot dem. Dessutom har de upptäckt hans goda sidor. Själv har han fått insikt i sina problem och faktiskt blivit betydligt lugnare. Skolarbetet går mycket bra.
Jag har också upplevt ett annat exempel i en klass där det inte informerades alls. Eleven har Damp, som vår son. Ingen förstod riktigt varför eleven hade egen assistent och ofta var stökig och högljudd. Följden blev att barnen blev alltmer negativt inställda till honom. De tyckte att det var orättvist att den som bråkade mest dessutom fick mest hjälp! Jag berättade för läraren och föräldrarna om min information i åttaåringens klass och undrade om inte pojken skulle få mer förståelse om de ville/vågade vara öppna med hans problem. Jag föreslog att de skulle använda jämförelsen med glasögon. En person med nedsatt syn behöver glasögon för att kunna jobba i skolan, pojken behöver assistenten för att kunna jobba. Det hade de inte tänkt på! Jag märkte hur en liten och enkel jämförelse kan ge en stor Aha-reaktion.
Om man väljer att inte låtsas om problemet, eller låter bli att förklara för barnen, kan det bli en obehaglig stämning mot  barnet som har särskilda behov. Det är när man inte förstår varför man blir orolig och aggressiv.
Det är viktigt med öppenhet. Man ska inte tro att barn är för små för att förstå, oftast är det ju vi vuxna som har stelnat i våra tankar och har svårt. Barnen förstår nästan alltid. Det är mitt intryck!
 
Hälsningar Ylva ( ylvabrodin@telia.com )

fortsättning nästa inlägg:
Nu, flera veckor efter informationen har reaktionerna blivit än tydligare. Tove, som oftast fick gå ensam på rasterna får faktiskt vara med i lekarna. Igår var hon på klasskalas och kom hem alldeles uppeldad och lycklig. Hon hade vunnit förstapris i danstävlingen och berättade att det var flera pojkar som ville dansa med just henne!

Hon har vågat uppträda i storasysters klass, sjunga en egen sång om vänskap på klassens timme och fick mycket beröm för det. Hennes självförtroende stärktes mycket tydligt av att hon efteråt såg informationen som positiv. DET är kanske den allra viktigaste biten av det här! Vi vet ju hur dålig självkänsla de här barnen ofta har.

Jag växte upp med min ADHD, utan att någon förstod. Det gjorde att mitt självförtroende, min naturliga optimism och mitt kreativa tänkande under åren urholkades allt mer. Jag fick bara negativa reaktioner på mitt sätt att vara och till slut trodde jag att jag var en sämre sorts människa. Det hade inte behövt hända, och ska inte hända mina barn. Men även jag har efter min diagnos som vuxen, fått en ny syn på mig själv och mitt liv. Vi kan kalla det förklaring, (dubbeltydligt) förståelse och försoning!

Jag tror faktiskt att vår information gjorde nåt mycket bra för Tove. Hennes klasskompisar förstod att hon inte stör lektionerna med avsikt, att det inte är nåt "konstigt" med hennes TS egentligen. Och det har gjort att de accepterar henne bättre, ja till och med mer än så.
Just nu hjälper hon sin pappa att städa garaget där ute. Igång tidigt, i säng sent... Men full av liv!
Ylva
Vart tog assistenten vägen?
Jag har en son, idag 11 år, som har haft egen assistent sedan dagisåldern. Han fick diagnosen DAMP/ADHD & Trotssyndrom redan vid 5 års ålder. Det har knallat på under åren med de glädjeämnen och problem det medför att ha ett barn med denna diagnos. Men nu är det KRIS!
Hans nuvarande assistent som funnits med under snart två år slutar inom kort. Skolan säger sig inte "ha råd" till att anställa någon ny. På frågan vem som blir ansvarig för medicinering får man svaret "Det har vi inte tänkt på". På frågan vem som ser till att han får äta skollunchen i fortsatt lugn och ro får man svaret "Det har vi inte tänkt på". Allt händer med rekordfart. Assistenten lämnar om två veckor och ingen lösning i sikte, erfarenhet försvinner dessutom. På frågan vad som kommer att hända första måndagen utan assistenten får man svaret "Det får vi lösa då och efter hand". Man får också reda på att man inte kan kräva assistent utan i princip skall vara tacksam för den tid som varit.
Ur skolans målplan saxar jag "anpassa fostran/undervisningen utifrån individens behov och förutsättningar". Man kan läsa mycket om DAMP/ADHD problematiken och vad det finns för hjälp. Men vem är berättigad? Om inte diagnosen räcker som behovsbevis vad behöver man då? En vädjan om att få en vikarie fram till sommaren för att slippa bryta rutiner mitt i terminen besvaras med ett kort "Nej". Vad skall jag göra? En nu 6-årig kamp och inskolning mot att eventuellt kunna klara sig själv i sjunde klass kommer att kraschlanda på en vecka. Vem tar ansvaret efter detta? Ett stort tack till de tre assistenter som genom åren på ett underbart sätt jobbat med min son. Finns det någon ute i vårt avlånga land som upplevt något liknande och fått en positiv lösning på problemet? Vem har egentligen rätt till assistent? Tips idéer, lagtexter ja allt är av intresse för en sak är säker jag kommer inte att ge mig så lätt för jag älskar min son och han skall få en härlig uppväxt och framtid att tro!
på.
Hej!
Om du går in här ovanför på sidan så hittar du en förkortad version av Skollagen/läroplanen och länk till hela den. Och om du går in på HEM, där hittar du hur man kan gå vidare till Skolverket vid behov.
Skolan kan inte åberopa penningbrist för att neka barn med särskilda behov det särskilda stöd som de behöver. Mitt råd är att du tar hjälp av BUP, barnhab eller annat för att försöka reda ut varför skolan helt plötsligt tar bort en resurs som bedömts vara nödvändig, dvs vilka skäl ligger bakom. Som sagt, man kan inte säga att man inte har råd!
mvh Erik Wirkberg
hej
din son har rätt till assistent när han en diagnos. Samt så kommer inte dom pengarna ifrån skolan, utan en speciell pott, för dessa barn med speciella behov
Hej!
Jag har en som med Damp, som gått igenom ungefär detsamma som din son. BUP var inblandat och lämnade sina rekommendationer, vilket skolan struntade i. Min son fick ingen specialpedagog, som han enligt lagen har rätt till, utan fick en outbildad assistent, som bara förvärrade det hela under högstadietiden. Det gick allt sämre för min son. Det slutade med att jag skrev till Skolverket och anmälde skolan för att inte ha satt in rätt resurser. Skolverket konstaterade att skolan gjort fel. Min son skulle ha haft en specilapedagog. Skolan fick bakläxa, och granskas under 3 år (tror jag). Min son gick ut 9:an utan ett enda betyg. Han började individuella programmet för att läsa in grundämnena. Han fick underbara lärare där som såg honom, uppmuntrade honom och gav honom den hjälp han behövde. Han klarade efter redan 1 år godkänt i grundämnena. Däremot kom han inte in på gymnasiet med bara godkänt i 3 ämnen. Jag kontaktade Barn- och utbildningsnämndens ordförande, och bad henne ta an!
svar för sin försummelse i grundskolan, vilket de gjorde. Han bereddes plats på fria kvoten på en gymnasielinje och kom in genom övertag. Idag går det jättebra för min son. Han fick ju självförtroendet tillbaka på individuella programmet. Han klarade inte ett prov på högstadiet, och klarar nu samtliga prov på gymnasiet. Vad säger det? Jo, att det är resurserna i skolan som är avgörande för hur resultatet ser ut. Mitt tips till dig är att kontakta BUP och Skolverket, för att få deras hjälp om inget annat fungerar.

Lycka till!
Hej! Jag har lovat mig själv att strida för min sons rättigheter om jag så ska gå genom eld och vatten - för det är just vad man verkar få göra när man har ett barn med funktionshinder. Tyvärr gick jag med på att min son ska gå om tredje klass trots att han uppnått flera av målen för elever i årskurs tre. Som situationen ser ut nu kommer han få gå om tredje klass varje år för det är inte det som är problemet! Det ända som hänt är att han fungerar ännu sämre i skolan nu för att det redan dåliga självförtroendet fått sig en knäck.Han har assistent hela dagarna, men i ärlighetens namn, vem brukar få en sådan anställning? Jo någon ung tjej eller kille som står mella två "riktiga jobb" eller väntar på att få komma in på utbildning. Med andra ord saknas de kunskaper som behövs för att kunna assistera dessa barn på ett riktigt sett eftersom även handledningen är rätt bristfällig. Jag önskar att jag har mer kunskap om våra rättigheter! Bland annat undrar jag om jag kan kräva !
att få en assistent som är specialutbildad när diagnos finns? (ADHD). Kan jag på något vis få honom uppflyttad till sin gamla klass igen? Homogen grupp han har gått med sedan tre års åler! Är nu tio år.
/Stridande mamma med för lite kunskaper om rättigheter!
Tjenare!
Jag är en 20 åring som jobbar som assistent åt en kille med ADHD. Det är det bästa jobbet som jag har haft och jag trivs kanon med mitt jobb! Jag och min kille gör stora framsteg på många plan. Men jag har ett problem. Jag har lite dålig kontakt med killens föräldrar och dem är väldigt negativa till att han "särbehandlas". De är lite rädda att han inte "kommer in i gänget" om han t.ex. får en egen bänk.
Jag skulle vilja ha tips från andra assistenter om hur ni har kontakt med föräldrarna till det barnet som ni arbetar med? Och hur NI löser liknande frågor. Det skulle dessutom vara guld om föräldrar svarar på detta så man vet hur ni också tänker.

Tack
Hej "Den förvirrade assistenten"!
Du och jag har ju haft direktkontakt via mail där jag gav tips bl. a. om en struktur till ett samverkansmöte. Jag skulle bli glad om du återkom med en rapport om hur det gick. Ni assistenter och föräldrar som är inne på sidan, skriv in tips till "Den förvirrade assistenten".
mvh Erik Wirkberg
hej! jag är förälder till en flicka 9 år med Asberger/Damp. På vår skola upplever jag att assistenter som är anställda av skolan/kommunen vill att all kontakt ska skötas via möten på skolan samt via kontaktböcker. Det känns inte som om det räcker alla gånger. Det är ju så med många av problemen som uppstår att de inte kan vänta en vecka tills nästa möte eller kanske ej tills nästa dag. Ibland glöms kontaktböckerna också bort.
Hej!
Min son väntar på att få en diagnos,DAMP/ADHD.Jag undrar vilka skolformer som finns i högstadiet?När jag pratade med hans lärare så kunskapsmässigt är han inte godkänd i det 6-an ska uppnå, Han är lågpresterad och får hjälp 10 timmar i veckan av en elevassistent,vad ska jag göra?Jag försöker att hjälpa honom med läxorna, men efter en skoldag när han kommer hem är han helt slut, ont i huvudet och trött.Ibland känns det hemskt att man ska trggla med läxor, så det har blivit mindre pgr, av att jag tror att han med sina svårigheter är jobbigt att hålla ihop alla sinnesuttryck under dagen,Hur gör ni med era barn och läxor?
Kära assistent ! jag är förälder till en vuxen med ADHD. Som förälder är det viktigaste att vara medansvarig och att ha en planeringsplan tillsammans. Vi har alltid lyssnat på folk med erfarenhet om ADHD. Barnen skall ju förberedas för ett vuxenliv med sitt handikapp.
Bästa hälsning Ingrid
Hej!
Det är oftast så att barn med nedsättning i uppmärksamhetsförmågan är alldeles slut efter att ha försökt koncentrera sig i skolan. Vad det gäller läxor: ett sätt som vi har provat (med bra resultat för ett flertal barn) är att barnen får läxorna uppdelade via email. Är din son dataintresserad?
Kortfattat går det till så att man tar en återkommande läxa (t ex en läxa från måndag till torsdag) - delar upp den i 3 delar - gör upp vilken tid på dagen läraren och eleven skickar hem (1/3-dels läxa) via email - gör upp en struktur hemma när förälder och barn gör läxan på datorn och skickar tillbaka den till skolan - barnet skriver ut den morgonen efter och ger den till läraren. Och sedan gör man likadant på tisdag och onsdag. De som inte har haft tillgång till email har gjort likadant, fast man har spelat in läxan på band.
Vad det gäller skolformer på högstadiet är min erfarenhet att det skapas fler och fler smågrupper i de enskilda skolorna som alternativ till skoldaghem. Men att det ser mycket olika ut runtom i landet, så det går inte att säga generellt vad som finns på högstadiet.
Vi försöker samla adresser till skolor för barn med neuropsykiatriska funktionshinder här ovanför (Grundskolor - Gymnasium), men än så länge har vi fått ihop väldigt få.
Ni som är inne på sidan, skriv in tips om olika skolformer och läxtips!
mvh Erik Wirkberg
Tips om läxor!Min son är 13år och har efter mycket slit och kämpande med skolan och lärare - och speciallärarna i F16(ett speciellt klassrum där våra vilsna själar får andrum)Har inte lovord nog för dessa lärare. Vi har gjort så att vi tittar på vilka dagar min son som heter Christopher kallas Crille- har bra dagar. Han får mindre läxor kanske 4-7 glosor , 3-5 mattetal- So läxan spaltas upp i stolpar. Han får jobba med vissa läxor på Svensk-Engelskan för att underlätta bördan av måste. Hemma delar vi sen upp det innan "hockyn som är hans liv" Och efter hockyn i mån av tid och hur sent det är ,sen blir det en kort öveergång innan han går på morgonen. Framför allt får det inte bli långa läxor då baxnar dessa barn under bördan just nu flyter detta för Crille men det finns bra och dåliga dagar och då menar jag "dåliga och bra dagar".Hela tiden krävs det kontakter med lärarna och det är inte alltid enkelt att vara mamma ,men trägen och -"Kärleken till våra barn vinner ALL!
TID "- "Frusterad Mor"
Hej,
Jag arbetar som resurslärare på en gymnasie-skola och har hand om elever med olika NPF- diagnoser. Min huvudsakliga uppgift är att strukturera deras tillvaro, både i och utanför skolan. När det gäller läxor, så är jag av den åsikten att dessa elever inte bör ha HEM-läxor eftersom påfrestningen som ligger i att gå i skolan är tillräckligt stor, och de brukar vara väldigt trötta när de kommer hem. MEN, i bland går det inte att undvika läxor. Då brukar jag hjälpa dem att stycka upp sina uppgifter i 20 minuters pass, med pauser emellan. Det kan se ut så här: Ex1: läxa i matte 15 uppgifter: tre 20-minuters pass - beroende på hur duktiga/snabba de är i just detta ämnet. Pauserna ska vara 5-10 minuter långa och kan användas till vad som eleven vill. Ex2: historia 10 sidor.
Pass nr 1: skumma snabbt igenom hela texten (gärna högt)eller låt mamma/pappa/syskon läsa igenom texten på samma sätt. PAUS.
Pass 2: Läs noga igenom tre stycken i texten. Sammanfatta innehållet kort på ett kollegieblock eller högt för mamma etc. PAUS.
Pass 3: fortsätt som förut.
Läxläsningen totalt, får inte ta mer än en viss bestämd tid, och antalet sidor, uppgifter etc. får anpassas efter den tid som man, tillsammans med eleven/barnet, bestämt är läxtid. Så: om läxtiden är bestämd till mellan 17.00 och 18.00 blir det ju inte så många 20-minuters pass. Man får vara flexibel. Det viktigaste är att eleven/barnet känner att han/hon gjort en arbetsuppgift och är FRI efter att ha gjort detta. Beröm alla ansträngningar! Inte bara goda resultat.

med vänliga hälsningar
Pia
Hej!
Tack för dina tips! Jag var och lyssnade på den ledande forskaren kring ADHD i världen, prof. Russel A Barkley. Dem hade gjort en studie som visade att ge läxor till barn med ADHD gav ingen eller oerhört lite i både kunskap och lära sig repetion, utan det gav mycket mer negativa effekter. Så hans budskap var att inte ge läxor till barn med ADHD.

mvh Erik Wirkberg
 läxor och skola
Hej! Min dotter har inte så stor lust att gå till skolan. Hon missade stora delar av 5:an och nu så i 6:an så går hon till och från. Läxorna har jag stora problem med. Vi ska göra en diagnos, men vi tror att det är Adhd/autism. Har ni några tips till mig. Sen så slänger hon saker (fjärrkontroller, tfn) när hon inte får som hon vill, kan ni ge mig tips? Hälsningar Marie
Hej!
Vår son 12 år har diagnos, vilket underlättarvid behov av hjälp. Vi hade tidigare enorma konflikter/vredesutbrott kring läxan.Han skrek och bråkade i timmar för att sedan göra läxan på 10 min. Det var hemskt. Tillslut provade vi att han fick göra läxan iskolan. Han var mycket emot detta först, beroende på att han var tvungen att vara kvar i skolan två ggr/v, ca 30 min. Läxan blev gjord snabbt och effektivt i skolan. Det vi gör hemma idag är sådant som glosor och repetionsuppgifter. Hälsningar Maja
Svar till marie..
Hej! känner igen mej mkt i d du skriver, äntligen hittade jag oxå till denna sida..känner mej inte ensam i svårigheterna som jag gjort förut..det e skönt att få läsa om andras maktkamper me sina barn..för att själv förstå att jag inte är värdelös eller ensam.
Min son har inte fått adhd- diagnos men jag tror starkt på att han har det..han uppfyller alla kriterier vad gäller just adhd. situationen hemma är ohållbar men såklart han kan vara *underbar* oxå.. han fyller 13 här i sommar.
Denna årskurs har han knappt varit i skolan..bytt klass till mindre grupp men det fungerar inte iallafall, skolpersonalen förstår inte allvaret, klagar å går ann. har kontakt med BUP och skolkuratorn.
Å har nu oxå kontakt med familjeteamet här där vi bor..så vi har en familjebehandlare som ska hjälpa oss i hemmet å troligen hjälpa till så han får byta till resursskola.
läxläsning?..vad är det?..han gör aldrig dom, än mindre går till skolan..ibland går han men oftast är han trött, vänt på dygnet, äter nattetid, har ingen koll alls på tiden, kan inte klockan, agressiv etc
Föräldrarkurser!!?
Lyser med sin frånvaro. Finns det såna? Jag har en tös 8 år med trolig autism kanske adhd inga motoriska störningar. Hon har klara problem med ljudupplevelser, har gott gehör och är musikalisk och MYCKET konstnärlig(bild, skulptur). Jag skulle uppskatta en serie hearings eller öppna diskussioner mellan föräldrarerfarenheter och personal som arbetar med dessa barn för att bredda kunskapen om detta ganska komplexa diagnosområde. Dia gnosis betyder ju "genom kunskap" och tillsammans kanske man kan öka informationsflödet särskilt som detta kanske är mer värt än själva diagnosen, många av dessa diagnoser har ingen klinisk behandling och är svåra att tackla pedagogisk och praktiskt speciellt i skolans snåla tider. Vi har själva haft ett stort stöd från Kristofferskolan i Bromma men vi har inte löst alla problem, det är en ständig vakenhet  som krävs både som förälder och personal för att hänga med dessa barn. maila gärna mig för "barnprat" föräldrar behöver också utbyta erfarenhet!
 er. annette.falk@ekero.se
Hej Anette!
Vi har utbildningar (bl a "Metoder I Vardagen") för föräldrar, anhöriga, skolpersonal m fl i Uppland. Dessa handhas av BUP och barnhabiliteringen. Jag vet inte riktigt hur det ser ut i Stockholm. Mitt förslag är att du tar kontakt med Riksförbundet Attention eller deras lokalförening i Stockholm. Om du går in på deras hemsida (www.attention-riks.nu) så hittar ni både email-adresser och telefonnummer.

Vad det gäller förälracirklarna "Metoder I Vardagen" så har Attention och Studiefrämjandet gått ihop och startat ledarutbildningar (som vi från WiLu håller). Den första hölls i Örebro (Västerås och Eskilstuna var med också) förra året och nästa är bokad till Borås/Kungsbacka (som kommer att ske i höst).

Ni som är inne på sidan, skriv in tips om föräldrakurser.
mvh Erik Wirkberg
Hejsan!
En utmärkt bok. Vad skulle du säga om att utforma den som studiecirkel...eller lägga till studiecirkels-matrial??
Sanna
Hej Sanna!
Boken "Lekfulla metoder - Allvarligt funktionshinder" används redan i studiecirklar för föräldrar och skolpersonal. Vi anordnar olika slags cirklar :
  1. Behandlingscirklar - arrangör är Neuropsykiatriska behandlingsenheten på BUP i Uppsala.
     
  2. Cirklar i samarbete med de lokala förädraföreningarna i Uppland. Där ingår föräldraföreningarna, Studiefrämjandet och BUP.
     
  3. Cirklar som arrangeras av BUP-kliniken i Uppsala, med inriktning på information. Vi har en större (c:a 20 föräldrar) cirkel som är igång för i första hand föräldrar som nyligen har sökt hjälp på BUP. Vi som har den här hemsidan har också inlett ett samarbete med riksorganisationen Attention (se länksidan) och Studiefrämjandet (riks), där vi anordnar utbildningsdagar för blivande cirkelledare runtom i landet.

    mvh Erik Wirkberg
Arbetsplatsen:
Det blir allt vanligare att barn inte har tillgång till egen plats i klassrummen. En variant man kan använda sig av är att barnet får en arbetskiva (c:a 40x50 cm)av masonit, den skrovliga sidan kläs med antihalk-material (självhäftande velour), den glatta sidan kan lätt skuras av och används vid kladdiga uppgifter. En låg "skärm" kan lätt tillverkas av papp (att inte material ramlar ner på golvet och hjälper till fokusering).
God belysning (lysrör m. kalljus hjälper till att skärpa uppmärksamheten), stolen (stadig och tung, höj- och sänkbar, rejält fotstöd och en kilkudde vid svårigheter att sitta stil). Mycket datorarbete (det finns många anpassade program att inhandla och datorns skärm skärper uppmärksamheten).
Kom med fler tips till hur man ska utforma barnets arbetsplats i skolan!
mvh Erik Wirkberg
Pedagogiska principer -
Tydligt avgränsade uppgifter (få uppgifter i taget med förstärkningssystem för motivation).
Tydligt avgränsade arbetspass (korta med strukturerade rörelsepauser inlagda).
Tydligt avgränsade instruktioner (korta meningar, en instruktion i taget, bilder som stöd för minnet).
Intresseväckande arbetsuppgifter (bygg på barnets intresse och nyfikenhet, snabba och lustfyllda resultat).
Ge hjälp till fokusering (färgkodade eller personliga bilder på böcker/papper, avgränsa uppgiften med en "ram", ha "luft" mellan raderna).
Minska störningsmomenten. Sänk eller tillför ljudnivå och synintryck (med t ex hörselskydd eller free-style, skärm eller spegel).

Skriv in fler pedagogiska principer!
mvh Erik Wirkberg
Strategier i skolmiljö
(idéer för skolpersonal):
1. Ha en alternativ lokal -
Där barnet kan få vissa speciella uppgifter (t ex prov), instruktioner repeterade i lugn och ro, utföra rörelsepauser m.m. Lokalen kan t ex vara i något av skolpersonalens rum (den som använder ett rum minst) vid lokalbrist.
2. Välj noga plats i klassrummen -
Samma plats varje dag, arbetsskiva (se inlägg Skolmiljö), placering vid dörren, välj vilken elev som passar bäst bredvid barnet m.m.
3. Tekniska apparater -
Datorskärmen hjälper barnet att fokusera och avskärma uppgiften, skärmen har också en stimulerande effekt på vakenhetsgraden. Freestyle eller hörselskydd, inspelade kassettband (med inpratade instruktioner och uppgifter) m.m.
4. Hjälp barnet med uthållighet -
Låt barnet vända stolen med jämna mellanrum (så att ryggstödet stöttar överkroppen), tillåt barnet ha något i händerna när ni märker motorisk oro (suddgummi, leksak), sätt en extrabänk i skolsalen (där barnet hämtar och lämnar uppgifter) m.m.
Skriv in mer idéer om vilka strategier som man kan använda i klassrumssituationen!
mvh Erik Wirkberg
En egen arbetsplats borde vara en självklarhet för alla barn - framför allt för barn med koncentrationssvårigheter! Förutsatt detta  tycker jag att det finns mycket att hämta från TEACCH-programmet, vilket ju i första hand används för barn med autism och asperger, men som även kan ge barn med ADHD mer struktur av både rumslig och psykisk art. Att arbeta självständigt, med uppgifter som presenteras på samma sätt och på samma ställe varje dag, att tydligt kunna överblicka början och slut samt att veta vart man tar vägen efter avklarat arbete - till belöning, rast eller vad det nu är - torde kunna skapa mer mening och känsla av sammanhang för våra snurriga barn. Läs mer i Mesibovs lilla skrift om TEACCH-metoden.

I varje klassrum, stort som litet, borde det finnas tillgång till hörselskydd som den som behöver skärma av ljudintryck kan använda. Dessa kan alla barn ha glädje av och genom att alla uppmanas använda dem blir det inte så utpekande att ha dem på sig.

Tillgång till tidur - att känna tiden är ju svårt för många barn.

Överhuvudtaget kunde man önska att en arbetsterapeut gick runt i klassrummen och verkligen såg hur varje barn har det i sin miljö.


mvh Susanne Leffler
zeko10@hotmail.com
Hej Susanne!
Tack för dina tips! Vet du om Mesibovs skrift finns översatt till svenska? En adress ni kan gå in på är:
http://www.teacch.com/teacch_e.htm
mvh Erik Wirkberg
Jodå, Mesibov, Gary B. finns på svenska - en artikel utgiven av riksf. Autism. Titel:Strukturerad undervisning enligt TEACCH-programmet. Finns att låna bl a på Socialhögskolans bibliotek.
mvh
Susanne Leffler
Hej Susanne!
Tackar! Om ni går in på  http://www.autism.se/ , klickar på "informationsmaterial", sedan "Artiklar om autism och autismliknande tillstånd" så kan ni se vad skriften innehåller.
mvh Erik Wirkberg
Hej!
Jag har en son på 8 år med misstänkt ADHD.
Han går i en vanlig klass med en resurs.
Vad kan man göra i klassrummet för att underlätta för honom (både vad gäller miljö och läromedel)? Han har inga inlärningssvårigheter, men svårt att koncentrera sig.
Tacksam för svar.

En något sliten mamma
Hej. Jag undrar om jag gör fel, som ska börja skola in min son på en skola som har 4barn och 2 vuxna lärare som ger barnen all tid i världen, för att dom ska klara sig i vuxen världen senare.? Jag ser på honom att han inte klarar av så mycket folk runt omkring sig och han orkar inte med
dom långa dagarna!
Svar till liten grupp!
Det är det bästa valet jag gjort till min son och tror inte du kommer ångra dig.Du får en gladare,piggare och mer harmonsik son varje dag!
Vill dela med mig av en "AHA-upplevelse" jag precis varit med om! Min fjortonåriga dotter med diagnos ADHD+Tourette har aldrig tidigare läst en bok. Härom kvällen låg denna uppskruvade flicka helt stilla in sängen, utan musik, utan TV, och sträckläste en bok som hon själv sa; Var så himla bra! Jag var helt tagen - detta var helt unikt. Vid närmare titt på boken upptäckte jag att det var en LL-bok = alltså en lättläst bok som skolan försett henne med! Vilken lyckoträff! Ett tips till alla alltså. LL-böcker finns även på bibl. Tel LL stiftelsen, Centrum för lättläst 08/640 70 90.
Airi Mentzer
Hej Airi!
Tack för tipset. Jag vill bara tillägga att adressen på Internet är www.llstiftelsen.se till "Centrum för lättläst" och att vi vill att fler skriver in tips om böcker, datorprogram m.m.
mvh Erik Wirkberg
Hejsan,
Jag har en dotter på 8 år som har många symptomer på ADHD,
- mycket aktivitet
- snabba humörssvängningar
- dålig själkänsla
- svårt att finna sig i beslut

Humörssvängningarna är nog värst. Hon är jätteduktig att läsa och skriver underbara sagor/historier och gillar det verkligen.
Men hon blir oftast helt förstörd för få kan läsa vad hon skriver. Hon skriver gärna med stora bokstäver, slarvigt men framförallt utan mellanrum. Sonen hade samma problem vid den åldern men honom gick det att prata med och träna. Med dottern är detta helt ommöjligt, Hennes dåliga självkänsla får sig en knäck varje gång detta kommer på tapeten. Hon kan ingenting, hon är så dålig. Hur kan jag hjälpa henne. Finns det någon bra pedagogik, hjälpmedel som jag kan tillgå eller är det bara att hoppas det fixar sig med tiden?

mvh Susanne
Min son åttaårige son har samma problem med att skriva. För några veckor sedan började han i en Montessoriskola och där fick han lära sig Word - alltså ordbehandling på datorn! Nu skriver han...inte med sin lilla hand och sin lilla penna, men vad spelar det för roll?

Uppmana lärarna att försöka tänka lite kreativt. Tillåt din dotter att få lyckas! Om hon inte inte klarar av att få ihop alla moment som handskrivning kan vara för ett barn med adhd-problematik, så låt henne då få skriva på datorn. Det viktigaste är ändå lusten och att få känna att man lyckas...skriva för hand kommer hon nog att lära sig en dag. Be att skolan köper in skrivprogrammet Tangenta så lär hon sig snabbt rätt fingersättning.

Hälsningar Sanna
Hejsan alla.

Jag studerar till idrottslärare och ar tidigare jobbat mycket med barn med neuropsykiatriska problem och ville därför knåpa ihop mitt avslutande examensarbete inom dessa två ämnen. Mitt problem är att jag har väldigt svårt att greppa en frågeställning och skulle höra mej för lite här vad ni hade för tankar kring detta.

De ´jag funderat kring är följande:

Är idrotten tillräckligt individ anpassad för barn med NP?

Hur påverkar idrott och rörelse barn i deras klassrumssituation?

Hur ska man på bästa sätt arbeta på idrotten med barn som har NP?

Har ni andra förslag eller tankar kring de ämnen jag valt får ni väldigt gärna skriva.

Vidare om ni har tips till bra sidor eller litteratur som ser speciellt till idrott och rörelse för dessa barn eller har egna tankar får ni gärna skriva ju mer desto bättre..=)

Hoppas på många svar.

//Ted

Hej Ted

Vad bra att ditt examensarbete kommer att handla om barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Jag håller med om att fritids/idrottsområdet är väldigt svårt område för barn med de här funktionshindren. Eftersom dem oftast har enorma svårigheter med att greppa/tolka sociala signaler har många stora svårigheter med just lagsporter (där man har många sociala koder som ska följas).

 

Vad det gäller om idrotten påverkar barnets färdighet att klara klassrumssituationen på ett bättre sätt finns det enligt min erfarenhet inget som säger det. Och jag har inte heller hittat något i forskningen som styrker det. Funktionshindren måste tränas i den miljö barnet har svårigheterna i, i det här fallet i just klassrummet (p g a bristande generaliseringsförmåga).

 

Jag har handledd två lokala fotbollsföreningar och mina reflektioner är att man inte haft tillräcklig kunskap kring NPF och att det gick bättre när man utsåg en ”social coach” som instruerade barnet intensivt om hur han skulle göra socialt under träning/match istället för hur han skulle spela.

 

Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

Jag undrar om någon har tips på böcker och filmer för barn i 10-12 års åldern som handlar om ADHD och tourettes syndrom. Filmer som förklarar vad det är, hur det kommer sig osv. Den enda bok jag känner till är varför vill ingen leka med Dennis. Det borde väl finnas någon film man kan titta på och diskutera tillsammans i klassen?
Mvh Specialpedagog

Hej "Specialpedagog"
Det finns väldigt lite filmer på svenska. Jag vet att SVT (UR) håller på nu under våren (-07) att producera en film just om att barn med NPF ska känna igen sig i problematiken. Den kommer att sändas hösten -07.
Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

Hjälp!
Vi har en 11-årig Tourettare med kraftiga drag av AD/HD. Han har äntligen det senaste året fått extra resurs i skolan. Han har tom nu fått en egen plats utanför klassrummet. Då han blir väldigt stressad och störd av höga/många ljud, fick han till slut hoppa över musiklektionerna. Han pallade inte. Nu kom resursen och talade om att musikläraren har sagt att ham MÅSTE gå nu för att få kompetens för högstadie och gymnasium. -????? I vilka utbildningar - förutom Musiklinje är musiklektioner obligatoriska? Han är musikalisk, har både takt- och tonkänsla. Han har spelat både flöjt och piano tidigare- där han liksom allt som han är intresserad av presterade mycket mer än "normalt". Kan man be musikläraren få referens från de lektionerna han fick, eller finns något annat sätt? Han klarar inte av en musiklektion, han sticker till slut när det blir för jobbigt. Har du några tips att ge oss? "Luttrad mor"

Hej ”Luttrad mor”
De här ”MÅSTENA” tyder oftast på att man inte som lärare har kunskap kring barns svårigheter, en skola för alla innebär då att barnen ska anpassa sig till skolan. Jag tycker självklart att man måste hitta en individuell lösning vad det  gäller musiken. Man kan inte tvinga någon med ljudöverkänslighet att vistas i dem miljön, lika lite som man kan tvinga en dammallergiker vistas i damm!
Att få ”tenta av” i lugn miljö kanske vore en lösning?
Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

hej har en son på 7år med diagnos ADHD,epilepsi,astma,lågt
begåvad.har mycket problem i skolan arbetslaget tar ej hänsyn till min sons diagnoser fast både barnpsyk och skolpsygolog har utgått med bra information om min sons diagnoser vad ska jag göra

Åsa

Hej Åsa
Mitt förslag är att ni har ett samverkansmöte där ni föräldrar, lärare/rektor och barnpsyk/skolpsykolog går igenom vad ni tillsammans kan göra för er son. Hjälper inte det finns alltid möjligheten att göra en anmälan till Skolverket. Men först ska alltid pröva allt man kan. Det kanske är att skolpersonalen inte vet (trots bra information) vad dem ska göra, då kanske barnpsyk/skolpsykolog ska hjälpa dem på plats.
Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

Min son har ad-hd,skolan kan ej hantera honom,utan gör olika experdiment med att ta i me "hårdhanskarna"håller honom i ett enskilt rim viss tid på dan,där hålls han hast hårt i armarna av de 2 manliga lärare som turas om att ha han under dagen,kommit hem med blåmärken på armar, har mardrömmar ,skriker släpp i sömnen,situvationen har spårat ur sen hans assistent slutade,nu i 3; an får han alltså ingen egen assistent.Dagen är nu fylld med att försöka tvångshålla han i armarna för at hålla han kvar
i det enskilda rummet han skall jobba i när lärarna vill et,han vill gå ut o ha paus men får inte,raster uteblir om han inte jobbat klart,pojken mår dåligt att denna hantering och blir enbart stressad o frusterad,fastnar totalt i att de håller i han,jag har talat med dessa,men detta bara fortsätter,han blir alltså straffad och mister raster om han inte gör klart sina sidor,vilket är omöjligt för han ibland.
Är detta rimligt att han skall ha det så här,varje dag är nu en kamp och oro över att få han till skolan och att han är totalt utkörd och aggresiv då han kommer hem. Vad gör jag för att få slut på denna okunniga hantering?Tacksam för hjälp.
Utbränd mamma.

Hej ”utbränd mamma”
Jag blir alltid förbannad när jag hör de här berättelserna. Okunskapen är inte bara liten, utan obefintlig (vilket kan beskrivas som tjänstefel att man inte har brytt sig om att sätta sig in vad ADHD är) för de personer som tror att man kan uppfostra/straffa bort ADHD-problematiken! Fortsätter det här så måste du anmäla dem.
Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

Hej, jag undra om barn som har AD/HD har lättare att jobba i skolan om dom får sitta ensamma lr ensam med en lärare

Hej
De allra flesta har lättare att arbeta ensam med en vuxen.
Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

Min flicka har inte fått diagnosen AD/HD men jag misstänker att hon har det . Lärarna säger att hon är bara omogen . Jag får ingen hjälp från lärarna , dom värkar som dom inte bryr sig för hon är ju bara "omogen . Lärarna vill nu att hon sak gå om trean , men jag är osäker .
Är det inte bättre att man kollar upp först var problemet sitter (varför hon inte kan klockan eller bara går i från lektionen utan vidare )
Tacksam för hjälp

Självklart är det bättre att man kollar upp ORDENTLIGT innan man säger att ett barn ska gå om en klass. För en del skapar det nedsättning i självkänslan när man måste gå om, så man måste vara försiktig.
Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

Min pojke har damp. Det fick vi först veta nu i våras. Han ska egentligen gå i 4:an, men går i 3:an.
Den skolan han går i är liten, eleverna pendlar mellan 29-45 personer. 0-3:an. Från första dagen han började där, har de gjort ALLT för honom, innan vi visste att det var något som "inte går över". Det är ytterst sällan jag har hört från någon annan mamma/pappa att de är så nöjd med sina barns lärare.
Vad gör de? Jo, när han började i skolan och de såg att det kröp i kroppen ställde de pennvässaren en bit bort, så han kunde göra det. När kläderna aldrig blev upphängda i farstun, satte de upp bilder på vad som skulle göras innan barnen kom in i salen. Nu har han lite urinläckage, de påminner honom lite försiktig, så ingen annan hör. Svenska läxorna, i början, fick han ha över helgerna. Senare fick han små böcker med hem. De fick han bara läsa i 10 min varje dag. Det var för han inte skulle tröttna på att läsa. Nästa dag kom samma bok hem och han läste 10 min. Det fortsatte så tills boken var utläst. Nu en period har han knappt haft någon läxa, för han har varit duktig i skolan. Då räknar de efter hans mått och inte efter elever i allmänhet. I början av skolperioden, ungefär de första 2 åren, så blev han spralligare när det kom någon ny vikarie eller Prao elev. Då sa lärarna stopp till Prao elever som var i skolan längre än 1 dag.
I början var det irriterande att det skulle pillas på allt när läxorna skulle göras hemma. Vi sa till honom att sluta röra med allt. Men det är alltid lättare för honom att göra läxorna när han får sitta och pilla med sitt suddigummi eller liknande, det har vi förstått nu. Även skolan har observerat det.Nu letar vi efter något som är litet och mjukt som han kan ha bara på lektionen för att just pilla på när han arbetar. Vi kommer att ha en likadan till honom hemma också,men bara när han gör lexor. Talpedagog är en person som är urtråkig och måste piggas upp! När hon kom ville vår pojk leka kurragömma istället! De gick alltid ut i ett annat hus på skolgården. Det var då han gömde sig. När de väl hade kommit in i rummet var lektionen snart slut. Efter ett tag gick det bättre. Då kom problemet med vad de andra barnen kunde göra inne i skolan samtidigt som de var ute i det andra huset? De hade ju sina vanliga lektioner de med. Ja, då fick han välja en kompis att ta med dit ut. Efter den perioden gick pedagogen och pojken in och spelade spel med varandra. Idag är det en lärare på skolan som hjälper honom på de lektionerna och har kontinuelig kontakt med pedagogen. Men det är för att hon har så många andra barn att hjälpa också! Vi är inskrivna på en Barnhabilitering. De tycker att de har inte så mycket att lära våran skola för lärarna är alltid steget före. Det är jätte skönt att veta. Jag tycker att huvudsaken är att vi föräldrar säger Nej om vi ser att våra barn får för mycket läxor, de måste få ha en fritid också!

Hej!
Tack för att du skrev in alla de tips er skolpersonal har gjort, vilka bra åtgärder!
- Att göra rörelsepauser (pennvässaren) när han tappar
koncentrationen...
- göra bildschema vad det gäller kläderna...
- visa respekt genom att påminna diskret om urinläckaget och stopp för praoelever...
- införa eget schema med begränsningar utefter din sons
koncentrationsförmåga (läsa 10 minuter/dag)...
- hjälp till att bibehålla kocentration genom att tillåta att han pillar på suddgummit...
- flexibilitet hos den "urtråkiga" talpedagogen...
- och säkert en massa andra åtgärder också. Jättekul att höra "goda exempel".

Riksförbundet Attention (www.attention-riks.nu) har fått igenom ett Skolprojekt där dem bl. a ska samla "goda exempel" runtom i landet. Skulle du kunna be skolan (eller om du gör det själv) att komma in och skriva om verksamheten? Och ni andra som är på sidan, kom in med "goda exempel" på skolor!
Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

kan mitt barn som lider av adhd gå i vanlig skola?

Jag tycker det är en självklarhet att våra barn ska kunna gå i vanlig skola.. Det är skolans uppgift att ge dessa barn deras själv klara rätt att få den hjälp de behöver för att kunna lära sig? och vara som vilka barn som helst. Min dotter har fått 100% hjälp av lärare och pedagoger på sin skola. mvh ingalill

Hej!
Jag heter Pernilla Hammarström och har tips på en skola. Klöverns skola ligger på Ekerö, för barn med särskilda behov, många ADHD-Damp barn. Det är en fristående skola med skola och fritids med plats för 10 barn med 9 personal, många med specialkompetens. Den är årskurs 1-5 tror jag. Vår erfarenhet är mycket god av skolan och kan inte tänka oss något bättre.
MVH Pernilla...

Hej Pernilla!
Tack för tipset om skolan. Vet du om det finns någon länk dit så att man kan få mer information om skolan via nätet? Vad jag har hittat är följande adress:

Klövervägens fritidshem
Klöverv , Ekerö
Tel. 08-560 322 22
Fax 08-560 322 22
I första hand för barn med handikapp

Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

Surfade in på era sidor om skolor, och vill tipsa om Mölndals kommuns autismspår. De har klasser för barn med autistiska diagnoser i skolår 1-6  på Lilla Lackarebäckskolan, http://www.skola.molndal.se/lillalacksar. För  de äldre barnen finns klasser utspridda på några olika skolor, fn tror jag  det är Sinntorpskolan, Kvarnbyskolan och Streteredsskolan. På  Fässbergsgymnsiet finns klasser för autistiska gymnasister, men jag har  inte koll på vilka program etc.
Hoppas det kan vara till någon nytta!
 /annika leonard