Hej Erik,

Vill också tacka för föreläsningen på Rosenlund. Den var bra utom att tiden kanske var lite för knapp. Vad gäller syskongrupper är kanske självhjälpsgrupper en bra lösning. Man skulle kunna hämta inspiration från t.ex. Ersta Vändpunkts barnprogram.

mvh Kristina

Hej Kristina!
Tack för responsen på föreläsningen och ditt tips om var man kan hitta idéer till bildande av syskongrupper. Ersta Vändpunkten bedriver gruppverksamhet för anhöriga till personer med ett alkohol- och/eller drogberoende, har pedagogiska program för barn, tonåringar och vuxna.
Grupperna har målsättningen att barnen/tonåringarna ska öppet dela erfarenheter med varandra/känna igen sig i andras erfarenheter inom gruppen, få kunskap, avlasta skam-skuldkänslor-ansvar, lära sig uttrycka känslor/våga visa sin egen vilja, få förstärkt självförtroende, betona personliga rättigheter/gränser, leka-skapa-fantisera-ha roligt. Kortfattade strukturer på Barngruppen och Tonårsgruppen finns i nästa svar.

Ni som är inne på sidan, skriv in fler tips om var man kan hitta tips och idéer till hur man kan hjälpa syskon.
mvh Erik Wirkberg

Barnprogrammet...
pågår under 15 veckor. Grupperna träffas en gång per vecka under 1,5 timme, eftermiddagstid (15.30 - 17.00) för att inte inkräkta på skolgången, åldersindelade (6-8 resp. 9-12 år), anpassade efter barnens mognad/utveckling, flickor och pojkar går i skilda grupper.Programmet har en fast struktur:
Tider, rutiner och ett givet mönster syftar till att skapa trygghet, skapa positiva ritualer som återkommer i inledning/avslutning av varje sammankomst. Några exempel:
Hälsningsceremonierna sker enligt ett visst mönster, vid varje tillfälle berättar barnen om "höjdpunkter och bottennapp" för att gruppen därmed skall bli ett forum där man utan risk kan dela med sig. Varje sammankomst har ett tema, en slogan och ett uttalat syfte. Med undantag för det första temat upprepas alla teman två gånger, varvid de fördjupas vid andra tillfället. För att komma till Ersta Vändpunktsprogrammet- Barn, klicka här nedanför:
http://www.ersta.se/social_verksamhet/vandpunkten/vandpunkten.barn.htm

Tonårsprogrammet...
är en förening av Barn- respektive Vuxenprogrammet. Den omfattar 15 sammankomster á två timmar, en gång per vecka. Deltagarna är mellan 13 och 17 år, både flickor och pojkar.
Till skillnad från Barnprogrammet finns det här inlagt individuella samtal efter halva programtiden. Varje sammankomst samlas kring ett tema, men till skillnad från Barnprogrammet upprepas de inte efter halva programtiden. För att komma till Ersta Vändpunktsprogrammet- Tonår, klicka här nedanför:
http://www.ersta.se/social_verksamhet/vandpunkten/vandpunkten.tonar.htm
mvh Erik Wirkberg
 

Hej jag är en tjej på 13 år ,som har en lillebror med damp.Han är 9 år  men är väldigt jobbig i alla fall.jag vet inte vad jag ska göra varje gång som jag hör någon kalla någon annan för jävla dampbarn så får jag tårar i ögonen och bara vill gråta..
Jag vill att det ska finnas ett slags läger för oss som har syskon men t.e.x damp och adhd för jag tror att vi skulle lära oss ganska mycket . och jag vill gärna ha någon att prata med så om ni vill kan ni skriva till mig på adressen litle_one@hotmail.com då vore jag er evigt tacksam .. kram en tjej som vill ha någon att prata med ....

Hej tjej på 13 år!
Jag vet inte hur många ungdomar (syskon) som hittar till vår sida. Men jag ska höra mig för med de syskon som jag kommer i kontakt med när jag arbetar. Jag ska också kolla upp om det finns något läger för syskon till barn som har DAMP-problematik. Har du hört dig för om du kan komma till någon på skolan eller där din lillebror fick sin diagnos för att prata om din situation?
Hör gärna av dig igen med frågor. Antingen till hemsidan eller så kan du maila direkt till någon av oss (du hittar våra email på "OM OSS" på startsidan).
Vänliga hälsningar Erik Wirkberg

Kontroll!
Min äldsta dotter Mari har DAMP och strider hårt för att ha kontroll på sin 2 år yngre syster Erika som inte har något handikapp. Detta leder hela tiden till slitningar. Mari vill avgöra vad Erika skall göra och när hon skall göra det. Kommer den yngsta till mig med frågor så svarar den äldsta innan jag hunnit tänka igenom vad frågan egentligen var. Mari har ett enormt behov att att ha koll på allt och alla och har hon inte det så blir det kaos. Hundarna gör som hon säger hästen går dit hon vill men lillasyster hon går sin egen väg. Jag förstår Mari som försöker styra upp sin vardag och sitt liv men Erika måste också få göra som hon vill. Vad ska jag ta mig till?
Ensam mamma som är trött på bråk!

Hej!
Min erfarenhet är att införande av förstärkningssystem (belöningssystem) i några månader är oftast det mest effektiva sätt att hjälpa barnet att minska på kontrollbehovet. Beroende lite på vilken ålder barnen är.
Om du vill så kan skriva direkt till mig på erik@wilu.se så skickar jag några sidor ur min bok som mall på hur du skulle kunna lägga upp ett förstärkningssystem.
Ni som är inne på sidan, skriv in tips om vad man kan göra för att hjälpa barnet att minska på kontrollbehovet.
mvh Erik Wirkberg
hejsan,
Har precis mottagit din bok imorse. har sträckläst den under dagen, det är bra med julledighet;-) På något ställe refererade men senare i boken men jag kunde inte se vart. Det gällde syskonbråk och strategier middagen. Var hittar jag dessa idéskisser?

mvh Susanne
Hej Susanne!
Principen för alla idéskisser är detsamma, dvs att barnen ska kunna kontrollera/få lyckas i vardagssituationerna och att det måste ske i små steg. Vad det gäller syskonbråk arbetar vi oftast med att barnen/vuxna får i uppgift att göra/säga bra saker till varandra och barnen får belöning för det, middagssituationen att barnen/vuxna får uppgifter som t ex att räcka/säga utvalda saker till varandra och barnen får belöning för det.

Ni som är inne på sidan, skriv in tips till Susanne!
mvh Erik Wirkberg
hej jag är väldigt orolig för hur det ska gå för min syster när hon va ca 4-5 år ställde läkarna diagnosen adhd på min syster,men hon ser inte konstig ut eller ngt sådant därför förtås de som inte känner henne att hon är sjuk,min mamma o hennes före detta "min systers pappa" är separerade sedan ett par ord och de bara bråkar och skriker,min mamma klarade inte av min syster själv,för min syster kan inte skilja på rätt eller fel,hon ljuger om allt och själ och slåss hon är nu 14 år och hon är väldigt svår att tampas med så min mamma sökte hjälp på socialen och de tyckte att dekunde placera henne i ett så kallat "extra hem" då skulle de bli både en avlastning för min mamma och syster de på socialen sa att min syster behövde ha det ännu merasträngare än vad hon hade hos mamma att allt måste vara strukturerat och att man ska kunna koncentrera sig på bara henne ochdet vet jag ju att de är sant för jag läsre på barn o fritids prog.så de placerade henne i ett hem hos ett ganska!
ungt par utan barn,och det tyckte vi lät jätte bra... men lite senare märkte vi att vi träffade min syster ständigt på byn och hon umgicks med oärliga människor som själ, öker o dricker etc. och vi blev mycket oroliga för detta och försökte diskutera detta med den så kallade "foster mamman" men det skapade bara konflikter och "foster mamman" sa hela tiden att vi bara ljög för att skada min syster nu har jag inte gaft ngn kontakt med min syster på snart 3 mån och jag vet inte hur jag ska göra för att kunna hjälpa min syster för att hon ska få den rätta uppfostran och stöd, de på socialen vill inte lyssna på oss heller.. vad ska jag göra för att min syster ska kunna komma där ifrån.. orolig syster
Hej "orolig syster"!
Ni som är syskon till barn som har t ex ADHD, har det många gånger mycket tuff tillvaro (kommer i skymundan för att föräldrarna måste ge mer uppmärksamhet åt er bror/syster, får ta emot mycket m.m.).

Att ha ett neuropsykiatriskt funktionshinder som t ex ADHD är precis som du beskriver mycket svårt för omgivningen att förstå (man ska egentligen kunna se funktionshindret genom att barnet t ex sitter i rullstol enligt många). Och det här beror på okunskap hos folk, vi måste sprida kunskapen från alla håll.

Avlastning är oftast en nödvändighet för många familjer där det finns barn med ADHD. Kruxet är här att det är svårt att hitta bra avlastningshem och att man enligt min erfarenhet har för bråttom ibland (de flesta som anmäler sig som avlastningsfamilj är dock bra). Man måste göra en ordentlig analys om det inte är bättre att ge hjälpåtgärder i barnets hem istället (oftast en mycket bättre åtgärd!).

Efter det du har berättat tycker jag att ni ska driva frågan om att ni ska få hjälp i hemma istället. Först ta upp det med soc - lysnar dem inte så ta kontakt med de som gjorde utredningen, barnombudsmannen eller någon annan i er stad. Det ser ganska olika ut i olika kommuner, kolla upp det för jag vet inte hur er kommun är uppbyggd.

Ni som är inne på sidan (gärna ni som arbetar på soc) hör av er med tips till "orolig syster").
mvh Erik Wirkberg
Min lilla syster har adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder.) I skolan forskar jag om denna sjukdom och jag undrar om de finns någon annan som vet lite mera om hur man skall hanskas med det hemma. ( gärna nån med lite mer erfarenhet.) Tack på för hand // Therese
Hej Therese!
Kan du återkomma, antingen här på hemsidan eller direkt på erik@wilu.se, mer konkret om i vilka situationer ni vill ha tips kring.
mvh Erik Wirkberg

 
Hejsan!!
Jag ville bara tacka för en bra föreläsning på Rosenlunds sjh.Önskar bara att det funnits tid att få tips och ideer om hur man hanterar syskonens utsatta situation.(har en 8-åring med ADHD,en "normal" 6-års trotsande och en 3-åring. Det 6-åringen "fått"stå ut med under sin livstid,ja.....man får hoppas att han fortsätter att vara "normal"Luktar illa,är dum,ser dum ut bara han gäspar,knuffar slag sparkar.Ja har Ni några tips på hur/var man kan "lära"brorsan med ADHD respekt gentemot sin bror så överös mig med dom! Återigen,Tack för en trevlig kväll, med vänliga hälsningar Annika Hallberg,Huddinge
Hej Annika!
Tack för din respons på föreläsningen.
Som jag nämnde då så tycker jag det finns stora svårigheter i hur man kan hjälpa syskon till barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Man kan dela upp svårigheterna i minst två delar. Dels hur syskonen ska få hjälp med att bearbeta sina egna upplevelser och dels att få strategier till de problematiska vardagliga situationerna.

Det sistnämnda jobbar vi med att införa förstärkningssystem (de jag gick igenom på föreläsningen) som syftar till att alla i familjen ska kunna ha sin egen struktur och att motivationen höjs hos barnen.
I praktiken betyder det att vi hjälper till att i små steg införa de här systemen hos alla barnen i familjen. T ex att steg 1 är att man inte får knuffa varandra mellan 16.00-18.00 måndag-fredag, steg två är att man inte får slå varandra (tydliga instruktioner om vad som är att knuffas, slå) mellan 16.00-18.00 osv...När man klarar det här får man en belöning.

Vad det gäller att syskon ska få möjlighet att få kunskap om funktionshindret och få tillfälle att bearbeta. Vi har gjort ordning ett program i föräldracirklarna om vad en syskongrupp skulle innehålla, men vi har inte hittat formerna för hur de grupperna skulle vara utformade. Men vi håller på att arbeta med det. Jag återkommer när vi har kommit fram till något (vi fortsätter att arbeta på det i föräldracirklarna).

Så mitt råd är att du inför ett förstärkningssystem i små steg med barnen. Ni som är inne på sidan, skriv in tips/råd om hur ni har gjort hemma. Och Annika, om du inför ett system får du gärna höra av dig om hur det går, få råd om stegen m.m.
mvh Erik Wirkberg