Jag vill bara ge lite tips till alla er som känner att ni är trötta och bara vill ge upp. Gör inte det utan det är bara att försöka kämpa på.
Grundläggande är att, är man två vuxna måste man vara eniga och förstärka det den andra säger för att barnet ska förstå vikten av det som ska göras.

Det är oerhört viktigt att ha en fast struktur och gärna fasta rutiner.

Gå upp samma tid och göra samma rutiner varje morgon. Gör man det, blir vardagen enklare och barnet lär sig då vad som gäller.

Har man mycket konflikter just på morgonen måste man försöka att hitta ett system för att morgonen skall fungera.

Morgonen är det grunläggande för hur resten av dagen ska se ut.
Så man kanske ska ställa klockan en halv timme, tidigare eller ha ett förstärknings system för morgonen.

Jag kan säga att jag själv, är oerhört morgon sur men jag får lägga band på mig och göra allt, för att det inte ska gå ut över Marcus.
Vi har gjort ett schema åt Marcus, där det med bild och text står vad Marcus ska göra på morgonen.
Detta innebär att vi underlättar både för oss och Marcus eftersom vi slipper tjata och Marcus vet varje steg vad som ska göras.

Lycka till Gill

Hej Gill!
Tack för tipsen. Ni andra som är inne på sidan, skriv in tips om hur man kan hjälpa barnen med vardagliga situationer!
mvh Erik Wirkberg
 

HEJ,,,
Jag har 3 söner vars den äldsta har diagnosen ADHD. Han fick diagnosen när han var 5 år och nu är han 7 år. Det är alltid tufft och man undrar alltid om man gör rätt och lägger sig ofta med dåligt samvete och många funderingar.Jag jobbar kväll/natt (18.30-04.00) och min sambo är hemma med barnen ( han är "bara" pappa till de 2 minsta).Det som är svårt är att han kanske inte har samma tålamod och "kärlek" till alla barnen. Och även om han försöker så tror jag att "mitt" barn känner av detta. det är ofta utbrott och bråk mellan dem två. Och ibland kan jag inte vara tyst utan lägga mig i. Rätt eller fel?.... Min sambo har det tufft på kvällarna med nattningen + att ta upp alla på morgonen och köra dem till dagis när jag sover. Man måste ju jobba men just nu hade jag bara velat stanna hemma och försöka avlasta honom lite och få en bättre realation mellan dem två. Det är svårt eftersom detta har hållt på sedan barnet fyllde 3 och båda orsakar det. både jag och min sambo vet att d!
em befinner sig i en ond cirkel men hur tar man sig därifrån? ska jag sluta på mitt jobb och försöka få något annat? Snälla ge mig tips och ideer....
Tack på förhand
P.S tack Erik Wirkberg för en underbar bok den hjälper både oss och skolan.D.S

Hej!
Tack för din fina respons på boken. Jag antar att ni prövar det som står i boken, så jag ska inte betona förstärkningssystemets betydelse när man har hamnat i "ond cirkel" som du beskriver det.

Mitt förslag är att du och din sambo sätter er ner och gör en problemlösning tillsammans (gärna utefter den struktur som finns på sidorna 62-63 i boken). En av åtgärderna utefter problemlösningen tycker jag bör vara att ni tillsammans tar ordentligt reda på vad ADHD innebär för din äldsta son (det bör ni få hos de som gjorde utredningen):
Att diagnosen innebär bl a att er son har svårt att hinna med i situationer. Det är ett mycket stort handikapp i den vardagliga kontakten och många gånger skapar det frustration och "onda cirklar"! Han hinner alltså inte uppfatta hela situationer (läs SPRÅK-kapitlet i boken), och det blir ofta missförstånd och din son känner tillkortakommanden med dålig självkänsla som följd. Det här går inte att "uppfostra". Men det går att träna upp genom att införa förstärkningssystem i små steg. Kom ihåg att ni vuxna ska vara med i systemet också.

Ni som är inne på sidan, skriv in tips!
mvh Erik Wirkberg

Hej Ond cirkel
Jag är absolut ingen expert och framför allt inte på, hur det är att ha syskon till ett barn med Ad/hd. Men jag vet att man måste vara eniga. Jag var duktig på att lägga mig i vad min man sa till vår gemensamma son. Jag tyckte att han var alldeles för hård och rak i sin uppfostran men jag kan säga att barn blir så duktiga på att manipulera och spela ut de vuxnamot varandra, det behöver man inte ha någon bokstav för att göra. Det som är viktigt är att man backar upp varandra även om jag eller min man inte alltid är överens. Det får man ta sen. Jag tror att du måste släppa tanken på att det är bara "ditt" barn och släppa in din nya man mer. Han har säkert kärlek så det räcker men kanske inte blir insläppt. Barn med Ad/hd tycker att alla är orättvisa och men mår absolut inte bra av att styra och ställa själva utan mår bäst av att deras väg är ganska så utstakad och rak. Tydlighet och enighet och framstegen blir så stora. Vi brukar säga till vår son när han rusar iväg och gör saker att stopp Marcus du är inte vuxen och kan inte ta sådana beslut. Han blev väldigt arg då och började domdera att han skulle flytta osv. Jag och min man blev smått trötta på dessa situationer så vi bestämde gemensamt att erbjuda Marcus att imorgon är du vuxen och då skulle Marcus sköta alla sysslor som vi gör laga frukost tvätta städa lunch och middag osv. Marcus blev då ledsen och sa men jag kan inte jag vet inte hur man gör. Nej just det sa vi då det är därför man inte blir vuxen direkt utan man lär sig i små steg varje dag ända tills man är stor och vuxen att fixa allt, man ska kunna och så frågade vi Marcus om han inte kunde tänka sig att vara barn ett tag till så att han lära sig det man bör kunna.

Lycka till!! Gill

Hejsan! Jag har en kille på 12 år som har problem med de perceptionella,visuella + ett detalj seende som gör att han tappar läs förståelsen och om jag förstod de rätt så ser han inte hela verkligheten,grov och fin motoriken är de också problematiskt..enl.psykologen ligger han på en 6-7 års nivå i vissa saker..socialt väldigt mjuk och go,omtänksam..kompisarna hänger han inte riktigt me, kanske inte riktigt förstår på samma sätt deras prat. Väldigt stort vuxen behov. Har inte fått någon direkt diagnos.. Skulle vilja få lite mer kött på benen vad gäller honom..finns de nått tips o råd ang,hans problem..??? Vill hjälpa honom hemma på bästa möjliga sätt.. "vill hjälpa"

Hej "vill hjälpa"!
Våra behandlingsinsatser i hem- och skolmiljö går ut på att vi tillsammans med föräldrar sätter ihop grovstrukturen till ett förstärkninssystem, sedan involverar vi barnet och gör utefter barnets ändringar en förhandling med er föräldrar (eller om det är i skolan, med skolpersonal). De här systemen går ut på att göra förändringar i vardagliga situationer i små steg genom motivationshöjande inslag. Har man
uppmärksamhetssvårigheter har man mycket svårt att hinna uppfatta hela situationer och måste få hjälp med att träna på att hinna med. Det är viktigt att påpeka att det inte bara är barnet som ska göra förändringar i olika situationer, utan alla som är inblandade i situationen ska vara med i förstärkningssystemet. Det primära syftet är att barn med nedsättning i uppmärksamhetsförmågan ska få hjälp med att hinna med i situationer och få lyckas (höja självkänslan).

Om du hör av dig på erik@wilu.se så skickar jag några sidor ur min bok om hur man sätter ihop ett förstärkningssystem. Ni som är inne på sidan, skicka in tips och råd till "vill hjälpa"!
mvh Erik Wirkberg
Hej!
Jag är mamma till två underbara, men väldigt olika barn. Jag har en son på 13 år som är lugn och kramgo, och en dotter på 10 år som är väldigt envis och "kall".
Det är hennes lag som gäller om vi alla ska få lugn och ro. Vid 3-årsåldern fick vi rådet att vara hårda och bestämda, men ingenting har hjälpt.
Hon har ingen empati, lyssnar inte på vad man säger, rastlös, sängvätare.
När dom i skolan/fritids inte uppmärksammar och lyssnar på henne på en gång,
Sticker hon därifrån. Kan eller vill inte passa tider. Hon vill ha tyst i klassen,
Annars kan hon inte koncentrera sig. Hon har svårt att ta motgångar vad gäller allt. Framförallt har hon svårt att ta ett nej! Då spottar, skriker sparkar och kastar saker omkring sig. När man försöker prata med henne, håller hon för öronen och skriker. Vi kan bara låta henne få vara ifred. Efter några timmar, då hon lugnat sig och fått tänka igenom det hela, kan vi prata om det. Idag fick hon t ex inte sova över hos en kompis pga deras hemförhållanden. Hon förstod vad jag menade, men började ändå kasta saker omkring sig, skrika ,gråta ,bita och riva i sina kläder.
Ett annat ex är när vi var och badade. Pappan hade köpt tre olika glassar åt oss. Av ingen anledning fick våran son välja först och då var det dags. Hon skulle ha den glassen han hade valt, även om hennes favorit-glass låg i påsen. Hon sparkade sand över vår son, över dom närmaste badgästerna, skrek och avslutade med att sparka mig på smalbenet. Sen sprang hon därifrån. Det var bara att packa ihop och åka hem.
En gång när jag kom och hämtade henne på fritids och vi började gå hemåt, slog hon mig med knutna händer. Det hade varit tjafs med någon kamrat i skolan. Då beslöt vi att ta kontakt med skolpsykologen Vi gick dit några gånger och efter vinterlovet verkade allt bättre, så vi avbröt denna kontakt. Men det går i vågor. Våran son "kör" hon med. Han är snäll och gör vad hon vill, för att slippa få ont i magen. Han brukar säga: idag är hon en ängel och imorgon är hon Dr Jackell and mr Hyde.
Psykologen menade att hon är i en förpubertet, som kan vara jobbig och att det inte verkade vara något allvarligt. Visst förstår vi det, men det beteende hon visar känns inte "normalt".
Hennes pappa var som liten väldigt envis och "jobbig". Hans systerson har MBD. Pappans två tvillingbröder var väldigt livliga. Den ena tvillingens son är under utredning.
Allt detta gör att jag undrar om min dotter kan ha någon form av lättare ADHD? Eller vad kan det vara? Vad ska vi göra? Vore tacksam om du ville svara!
Alla jag pratar med, slår ifrån sig. Dom vill inte se och höra. Men jag vill veta om det jag känner kan stämma, så att vi kan hantera detta på rätt sätt och även hjälpa vår dotter i den mån vi kan.
Vi älskar vår dotter, men var ska det sluta.

Mvh Undrande mamma
 
Hej "undrande mamma"!
En del av förloppet som de allra flesta föräldrar beskriver är följande:

. Föräldrarna har tidigt känt att något är "fel".
. BVC har varit "lugnande" (barns utveckling är olika).
. Dagis tycker barnet är livligt (charmigt, positivt).
. Skolstart (livligt, omoget, men det rättar till sig).
. Myndighetskontakter (familjeproblem?).
. Ökande svårigheter (skolan, kamrater m.m.).
. Mellanstadiet (omöjlig elev, föräldraprotester m.m.).

Jag tycker ni ska kräva en utredning, för helt klart har din dotter det oerhört jobbigt med att få ihop sin vardag. Av det du beskriver är det mycket troligt att din dotter har annat än "bara" en förpubertet. Om du vill kan du ta kontakt på erik@wilu.se så skickar jag några sidor ur min bok om hur man sätter ihop ett förstärkningssystem som hjälper oftast barnet att hinna med och uppfatta hela situationer i små steg och få lyckas (höja självkänslan).
mvh Erik Wirkberg
Insomning/kvall
Jag jobbar just nu som au pair med en sjuårig kille som har någon form av funktionsstörning, han är inte diagnosticerad, men han är hyperaktiv och tar ett amfetamin preparat i lag dos på moronen. Under kvällen märks det att verkan börjar avta och detta försvårar läggningen.
För det första vill han inte och för det andra "sprattlar han sig till sömns" som någon uttryckte det. Något som har funkat bra för mig är att berätta sagor och sjunga.
Sagor är lättare för mig eftersom han då inte behöver koncentrera sig pa bilder och bläddring osv och kan också blunda. Sagor är inte alltid så lätt att komma på, men man kan ju återberätta en bok som man läst själv och lägga till lämpliga detaljer som barnet kan relatera till, det gillar i alla fall han jag jobbar med. Sagorna funkar också som belöning ooch som lockmetod, särskilt bra tycker jag det är om man kan berätta långa sagor som sträcker sig över flera kvällar. Om det är spännande blir det något att längta till.
Nils Karlsson pyssling känner ju många till och Roald Dahls "Häxorna" var en hit, den är rolig att läsa även för en vuxen. Vad gäller sången har jag faktiskt sjungit samma om och om igen, och han vill det också. Jag hittade på sången själv med en ganska entonig melodi, som en sjungande mässande saga. Den sången jag sjöng var väldigt lång, kan sträcka sig över 15 min om man vill eller 5...
Man behöver inte vara något geni. Nu känner han väl till sången och kan ibland somna efter bara någon rad och eftersom det är samma verkar det som att han inte behöver koncentrera sig på handlingen så mycket utan kan slappna av. Kanske kan detta hjälpa någon mer. Naturligtvis funkar det inte alltid, men så ar de med många metoder. Vad som dock är bra ar att läggningen på
det stora blir något positivt och mysigt för båda, inte en sådan jobbig och psykiskt och/eller fysiskt krävande stund.

Sandra
Hej Sandra!
Tack för dina tips ang. insomningen. Vi har ju haft direktkontakt via mail, kan du återkomma om hur det fungerade med förstärkningssystemet? Och även ni andra som har satt igång förstärkningssystem skulle jag vilja att ni hör av er till H39-Tips/råd!
mvh Erik Wirkberg
 
Jag märker att min 9-åring med diagnosen ADHD m autistiska drag isolerar sig alltmer från omvärlden. Han vill inte leka med sina kompisar längre, han leker tyst för sig själv och söker sällan upp mig för att bara prata. Han har alltid varit väldigt pratsam av sig, nästan " mässat" men från det till att vara nästan tyst. Han svarar fortfarande på tilltal men ofta måste man vara noga med att kolla att han verkligen är " med" när man pratar. Det har inte hänt något speciellt runt familjen sista tiden heller ( så vitt jag vet).... Jag undrar om jag skall
" tvinga " honom att prata genom men är rädd at han låser sig då samtidigt undrar jag om han fastnar i detta om jag låter det bero?!!!

Har ni något råd hur man kan gå tillväga?
Hans psykolog är inte anträffbar på ett tag fram över.

Hälsn
Jeanette
Hej Jeanette!
Vi brukar prata om diagnoser som "färskvara". Vad vi menar med det att barn många gånger har en "överlappning" i diagnoserna. Det betyder att barnet under perioder har mera tydliga ADHD-symtom, medan det kan bli att efter det har barnet period av mera symtom av autistiska drag. Det betyder att man måste ändra fokus på hjälpåtgärder beroende på vilket bekymmer som barnet har.

Av det du beskriver så låter det som om din son uppvisar mera symtom av autistiska drag än ADHD-problematik nu. Min erfarenhet är att man inte ska (som du är inne på) "tvinga" barn att prata, utan att man i små steg höjer uppmärksamhetsförmågan med tydliga och strukturerade förstärkningssystem (där man ger barnet uppgifter i små steg för att bryta "processer"). Om du vill kan du kontakta mig direkt på erik@wilu.se så kan jag skicka några sidor ur min bok ang. förstärkningssystem.

Ni som är inne på sidan, skriv in tips till Jeanette!
mvh Erik Wirkberg
Hej
Jag känner igen mig jättemycket.
Min dotter är 13 och beter sig exakt likadant.
Råd på hur du skall göra vet jag inte än(alla kända s.k. recept funkar ju inte)
Jag har kapitulerat och bett om medicinsk hjälp. döm av min förvåning så har jag nu svårt att få förståelse för att jag vill ha den hjälpen. Jag orkar ju inte längre.
 Min son som är 7år är rädd för sin syster och vill inte bo hemma när hon är där.
 Så jag förstår dig.
 Maila mig så kanske vi kan stödja varann???
 noomieb@yahoo.se