Nu har jag hittat sidan jag sökt så länge!
Härligt!
Jag känner igen en hel del i beskrivningen av problematiken med "dubbelboende".
Mina döttrar är 14 1/2 & 6 1/2, inte samma far.
Själv är jag en något utsliten, (inte jämt dock!  : )   ) 37-årig, enastående mamma, med en underbar pojkvän som jag dessvärre inte bor ihop med, ännu!
Jag tror på att ett konsekvent agerande hjälper mina barn.
Jag har accepterat att "learning by doing" funkar i vissa situationer men definitivt inte i alla.
Hur många gånger har jag inte hört:
- JAG ORKAR INTE VÄNTA!!!!!!!
- NÄR SKA VI............?
- NÄR ÄR VI FRAMME?
- DET TAR FÖR LÅNG TID!
Eller den här, den är väl härlig:
Den 1:a december när julkalendern börjar:
- NÄR ÄR DET JULAFTON, HUR LÅNG TID ÄR DET KVAR NU?
Så när julafton väl kommer då slocknar det lilla barnet redan vid sjutiden på kvällen,
helt utmattad av denna enormt långa plågsamma väntan, som för mig (betraktaren, mamman, ordningsvakten, den omutliga, slagpåsen, evighetsmaskinen, kärleksfulla, ödmjuka, tålmodiga modern) mest påminner om en lång och utdragen terror mot en liten tjej som liksom inte "ser skogen för alla träd", och som alltid är på väg till nästa roliga händelse.
Och nästa och nästa osv osv.
Anledningen till att jag tycker mig känna igen mig själv och mitt eget beteende i flickorna är att jag (för ca 1 1/2 år sedan)
bekostade en egen utredning.
Diagnos ad/hd med lite Toruette.
Sedan drygt ett år medicinerar jag med god effekt.
För ca 1 månad sedan skrevs min yngsta dotter in i kön för en utredning, vägen till denna inskrivning har varit alltför lång, krokig och knögglig.
Slut del 1
Forts,   del 2      "Nu har jag hittat sidan jag sökt så länge!" "  : )  "
Inte undra på att jag känner mig sliten.
Det är med en enorm sorg  som jag krasst konstaterar hur mitt i prick mina intuitiva känslor,
tankar och teorier kring min äldsta dotters beteende varit.

Häromdagen skrev jag i ett sms till en vän:
Jag önskar se ett slut på denna snart tioåriga cirkus av pbu-samtal.
Av den anledningen att samtalen kring/med henne inte lett någonvart.

Maktlösheten har kramat mitt hjärta med iskall hand, och jag skulle så gärna
vilja slippa sticka min egen diagnos/medicinering mm mm under näsan på
dessa experter, slippa få säga: VAD VAR DET JAG SA!!!!!!!!

Varför lyssnade ni inte på den främsta experten på detta unika barn?
D v s jag, mamman.

Jaha!
Det blir förmodligen så otroligt mycket billigare för samhället nu, att tvinga sig på en
Tonåring  med stort t, än vad det var för tio år sedan.....Eller?
Särskilt när denna tonåring endast ber de flesta att dra åt h-e.

Signaler har hon sänt ut i alla år, man behöver inte "se ut som en parabol"
för att fånga upp dem!

OBS!
Jag älskar mina barn över allt på jorden, nu "skriver jag av mig" för första
gången på alla år!

Och det är nog smartast att verkligen beskriva hur det är och har varit i
vår lilla familj.

Faktum är att hade barnen inte varit så söta och charmiga hade troligtvis
vägen till utredning varit mer "räkmackelik" än denna "mission impossible".

SIGNALER  ÅLDER 6-8, årskurs 1-3,  (tonåringen)

Koncentrationsproblem

Lättdistraherad

Svårt att uppfatta instruktioner:

- T ex, "Ta fram era matematikböcker,
- slå upp sidan xx" (oj; titta här låg en annan rolig bok i bänken, jag ska bara titta lite i den...)
- Fröken:
- Xx !!!!! Lyssnar du????????? Har du tagit fram din bok...... Vi väntar på dig....

Kryssar runt i klassrummet under lektionerna

- T ex, "Vad gör ni? Varför då ....? Vad kul det ser ut!"  ....tiden går....
- Fröken: xx !!!!!  "Är du redan färdig med din xx  ??????"
- ...... "ÄÄÄÄÄÄr du färdig, men svara mig då !!!!"
- .........................
- ..........................
- Fröken tar flickan mycket hårt i armen och leder henne tillbaka till hennes bänk.
- Flickan blir ledsen för hon förstår inte varför fröken är så arg, hon stod ju bara där
- och tittade på vad de andra gjorde!  Får man inte göra det? Är det fel?
- Tankarna snurrar i flickans huvud.
- Det blir rörigt,
- Nu börjar Johan kasta suddigum mot fönstret. Ploink! Ploink.!!!
- Fröken är i andra delen av klassrummet och hör inte.
-
- Men flickan hör mycket väl hur det låter, ploink, PLOINK, PLOINK,
- PLOINK, PLOINK ! ! !

MEN SLUTA NU JOHAN SKRIKER HON
ÖVER HELA KLASSRUMMET!!!

Slut del 2. 
Min dotter är snart 9år och har diagnosen ADHD. Vi hade tänkt att ta med henne på semester till Spanien men vad ska jag göra om det "låser" sig för henne när vi ska på planet? Det går tex. inte att åka rulltrappa vissa dagar eller gå ut på en brygga mm. Det spelar ibland ingen roll hur mycket vi förbereder henne. Hon har idag medecinen Ritalin men den har inte hjälpt så mycket med sådana här saker. Mi

Hej Mi!
Min erfarenhet är att när det väl har "låst sig" är det ofta omöjligt eller åtminstone oerhört svårt att "låsa upp". När man har ADHD är det t ex mycket vanligt att det s. k. bildminnet fungerar sämre. Dvs att man har svårare att "se" i huvudet det man ska göra, om man ska till en plats så har man svårare att "ana" i tanken hur det ser ut.Jag tror att många "låsningar" sker pga detta.
Det man kan göra är att hjälpa till att visualisera det man ska göra, dvs flygresan för er del. Det kan man göra via bilder, filmer, träna på det ni ska göra så nära verkligheten som möjligt m.m.
Ni som är inne på sidan, skriv in tips till Mi och hennes dotter!
mvh Erik Wirkberg

Hej,
Här är jag en tjej på 27 år som undrar om man sett några samband mellan unga
kvinnor med adhd och självdestruktivitet t ex bulimi. Om det finns samband
varför isåfall.
tack på förhand "lilla jag"

Om du tittar på 1:a svaret här ovanför ("Tjejer") så ser du anledningen till att flickor oftast får för lite hjälp med sin nedsättning i uppmärksamhetsförmågan. Beroende på att fler flickor än pojkar troligtvis har en inåtvänd ADHD (som är svårare att upptäcka och är ett mindre problem för omgivningen än för de som har det!), medan pojkar utagerar mer.
Vad man vet idag är att flickor med ADHD/DAMP-problematik ofta blir självdestruktiva, framför allt i puberten, om dem inte får hjälp i tidig ålder. Men att det skulle specifikt vara bulimi har i alla fall inte jag sett i forskningsstudier. Är det någon som vet om det finns studier på det?
mvh Erik Wirkberg