Jag vet att det är ngt som inte är riktigt "rätt" med min son, men på bvc får jag bara höra att han bara är ovanligt livlig... Han är inte rädd för något, han är oerhört fachinerad av höga höjder och knivar o annat vasst. Han har hög smärtgräns. Han kan få ett hysteriskt utbrott om jag t.ex. flyttar på stövlarna som han slängt runt sig i hallen. Han kan springa bort vart som hellst om han blir arg, hans storasyster får alltid böja sig för hans villja. Han är motoriskt tidig, väldigt vig och stark. Han är ganska liten till växten och kan knöla in sig överallt.. Han undviker ögonkontakt om jag försöker tala honom till rätta. Han rymmer gärna. Han är tillika väldigt kärleksfull och en underbar grabb men det är så svårt att umgås med andra när han är med och man får jämt vara nervös över att han ska göra något farligt. Vad ska jag göra??? Han är bara snart 4 år
Hej!
Det jag kan ge är att du prövar med ett "förstärkningssystem" som går ut på att ge sonen positiv respons i små steg på bra beteenden. Det här systemet är svårt att beskriva såhär. Men om du vill så kan du maila mig på erik@wilu.se så skickar jag några sidor ur min bok med förslag på hur du lägga upp ett "förstärkningssystem".
Jag arbetar med ADHD/DAMP och det förlopp som beskrivs i litteratur och av föräldrar i de föräldracirklar som jag leder är:

1. Föräldrarna har oftast känt tidigt att något är "fel".
2. Som spädbarn har barnet antingen varit påfallande lugnt (c:a en tredjedel av de barn som utvecklar ADHD), eller påfallande livligt.
3. Barnen som varit påfallande livliga, har oftast varit tidiga i motorisk och språklig utveckling under de tre första levnadsåren.
4. Barnen som varit påfallande lugna har oftast långsammare utvecklingstakt. En del av de barnen blir överaktiva vid 2-4 års ålder.
5. BVC har ofta varit lugnande ("barns utveckling är olika").
6. Överaktiviteten är oftast tydlig redan under barnets 2-3:e levnadsår.
7. Dagis har oftast tyckt att barnet är livligt, charmigt och positivt.
8. C:a hälften av överaktiva 4-åringar, är fortfarande överaktiva vid 7- års ålder.

Du skriver att du vet att det är något som inte är "rätt", men som du ser på "förloppslistan" så är det svårt att göra en utredning om barnet t ex skulle kunna ha ett neuropsykiatriskt funktionshinder i och med att han är så liten. Men åtgärder kan man sätta in. Ni som är inne på sidan, skriv in era erfarenheter/tips vad det gäller yngre barn.
mvh Erik Wirkberg
Medicinering mot överaktiva barn????
Vi har en liten 6 åring som inte är som alla andra.......
Jag är så orolig för att hon inte kommer att ha några kamrater kvar i skolan om det här fortsätter. Vi har försökt med allt känns det som, allt tar sån himla tid utredningar  på utredningar & tiden i skolan bara går. Vi började när hon gick kvar på dagis & nu har hon slutat förskolan.
Finns det någon som har erfarenhet av medicinering av mindre barn som kan skriva till mej. Jag är orolig både för familjen, övriga syskon, hennes skolgång. Jag vill hitta en livskvalité för henne med sociala kontakter, kompisar & att hon får ha roligt i skolan. Hur hittar jag dit ???
Som det är idag sitter vi i ekorrhjulet, det bara snurrar & snurrar & förstå sig påarna utreder & ska prova det ena efter det andra.
Om nu den här medicinen är så himla bra varför får man inte prova i te.x 6 månader & se om det hjälper, gör den det så kan man kanske motivera henne bättre om hur man ska vara & inte vara. Förstår någon hur jag känner, allt känns så himla hopplöst, det är en helt underbar glad & pigg tjej jag vill inte att det ska gå åt skogen för henne. Hon är värd en uppväxt utan problem, hon har haft tillräckligt i sitt lilla liv.
Hon kom till oss (som fosterbarn)när hon var en liten "spädis" & hade redan då blivit övergiven tre gånger. Klart att det sätter sina spår, men låt inte henne lida för det om det nu finns hjälp att få.
Just nu sjunger den lilla lärkan "det gör oooont, Lena Ph´s" för full hals. Hon är så underbar.
Har ni förslag erfarenheter eller bara några tips så maila mej gärna så att jag kan få lite tro på framtiden, för jag vet inte hur länge jag orkar. Varje kväll när man ligger bredvid en snusande sovande liten "unge" så är det så underbart & man hoppas att nästa dag blir nog bättre. Man tar en dag i taget & ser fram mot husvagnssemester med glädje & fasa.
En sommarvarm kram till er som tog er tid att läsa det här. Kram  mammarina
mammarinaX@hotmail.com

Hej Mammarina

De barn jag arbetar med som är i din dotters ålder har haft nytta av medicin, givetvis som "stödmedel" för andra åtgärder. Att barnet har möjlighet att kunna ta till sig åtgärderna. Du skriver att det bara blir utredningar på utredningar och det innebär att din dotter måste vänta på ev. medicinering (för man måste ha diagnos för att få medicin). Tyvärr ser det ut såhär på många håll, man utreder många gånger alldeles för mycket för man vet inte vilka åtgärder man ska göra! Och föräldrar har egentligen bara ett alternativ, man måste bli mer krävande och besvärlig!

 

Hör gärna av dig direkt till mig på erik@miv.eu så kan vi se om hjälpas åt med ett beteendeprogram som syftar till att din dotter ska kunna klara vardagssituationer på ett bättre sätt och jag kan skicka några sidor ur min bok om hur man sätter ihop dessa program.

 

Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

Hej!
Jad har en son som snart är 6 år som jag är orolig för.
Han får raseriutbrott för ingenting och då kastar han saker, smäller i dörrar, slår äldre syskon mm.
Han har varit väldigt aktiv från tidig ålder. Han gick vid 8½ mån och varit väldigt frammåt. Han beteende har varit till och från sen 3 års ålder och blir mer och mer påtagligt för alla. Vi är Mamma, Pappa och 2 större systrar på 14 och 10 år. Han är otroligt aktiv och skriker ofta när han skall prata och leker. Har svårt att lyssan när vi tilltalar honom.
Avbryter mitt i en diskution som man kan ha med vänner och bekanta. Kräver enorm uppmärksamhet och vill få som han vill. Han är en mycket go och charmig kille med stor livsgnista, så vi vill kunna hantera hans situation. kan
han vara ett bokstavsbarn? På 6-års kontrollen frågade de om dagispersonalen hade sagt något om hans beteende. Jag har inte hört något på dagis förutom att de säger att det har med åldern att göra. Jag vill ha hjälp med att hantera min goa kille innan det går för långt, men hur gör jag?

 En orolig mamma i hälsingland.

Hej "orolig mamma i Hälsingland"

Kan du ta kontakt med mig på erik@miv.eu , skriv ner några återkommande vardagssituationer som ditt barn har svårt att hantera så kan vi försöka sätta ihop ett beteendeprogram.

 

Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

hej svejs jag har en dotter som är 8 år jag börjar undra om hon har damp eller något liknande, för hon kan inte sitta still sover dåligt på nätterna äter nästan ingen mat och blir fruktansvärt arg ibland. river vår katt henne tex så river hon sin lillae bror likadant för hon tycker det är orättvisst om han inte har ont.När hon blir arg säger hon saker som hon ångrar och kommer och säger förlåt jag visste inte riktigt vad jag sade. Hon har sagt att hon skall flytta, hon vill inte leva mm.Jag funderar kan man få problem med sådant då förlossningen tog så lång tid. Det är precis som om hon har myror i byxorna som tex när hon tittar på tv krånglar hon hela tiden fram och tillbaks medan hennes bror på 4 år sitter som ett ljus.Hon har alltid varit ett aktivt barn men det är ganska jobbigt i bland då hon får sina utbrott. Men alla som har med henne att göra tycker att hon är en underbar unge det tycker vi med men det blir lite mycket i bland.mvh eva

Hej Eva

Det låter verkligen som din dotter har svårt att greppa och hantera sin vardag. Jag skulle föreslå att du ringer till BUP och beskriver hennes svårigheter (ha dem gärna nedskrivna framför dig), och utifrån det titta på om hon behöver utredas.

 

Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

Hej!
Vi misstänker att vår son (3 år) lider av någon slags aktivitetssjukdom. Han är alltid arg, kan inte koncentrera sig, är aggressiv och sitter aldrig still. Min fråga är när i tiden en diagnos kan ställas? Ska jag kontakta vår familjelägare, bvc eller någon annan instans? Snälla hjälp oss, snart klarar vi inte av detta längre. Han lyssnar aldrig och bråkar jämt. Som föräldrar gör vi allt för våra barn, vi lever i ett lyckligt äktenskap och har en trygg hemmamiljö.

tack
en uppgiven pappa

Hej "en uppgiven pappa"

Det finns ingen given åldersgräns för när man kan sätta diagnos. Vad det små barn och neuropsykiatriska funktionshinder så har man börjat forska mer och mer på det. Hur som helst behövs det åtgärder. Hör gärna av dig direkt till mig på erik@miv.eu så kan vi se om hjälpas åt med ett beteendeprogram som syftar till att er son ska kunna klara vardagssituationer på ett bättre sätt och jag kan skicka några sidor ur min bok om hur man sätter ihop dessa program.

 

Vänliga hälsningar / Erik Wirkberg

Hur bryter man ett raseriutrott på bästa sätt? min son är 7 1/2år har troligtvis AD/HD...han föddes oxå för tidigt, hela tre och en halv månad för tidigt!
När han inte får sin vilja igenom blir han rasande, slåss,säger grymt elaka saker sedan när han är helt utmattad av sina aggressioner och skrik som bara ökar mer o mer,blir han ledsen o säger att det är mitt fel att detta startat och kräver en ursäkt av mig.Han har svårt att erkänna när han gjort ngt fel...samt svårt att ta ett nej.Annars är han otroligt intelligent o överdrivet kärleksfull o omtänksam. Han har heller inget tålamod eller uthållighet i skolan.Hoppar o klänger i soffan,sparkar på saker här hemma när han plötsligt blir helt rasande.Han liksom låser sig själv, kan inte komma ur utbrotten.Klarar inte hantera sina känslor just då? är det någon som har samma problem??? mvh en orolig mamma

Hej "en orolig mamma"

Du frågar om någon har samma problem. Det finns hundratals inlägg här som handlar om just de problem som ditt barn har. Hör gärna av dig direkt till mig på erik@miv.eu så kan vi se om hjälpas åt att försöka hjälpa din son att hantera utbrotten på ett bättre sätt.

 

Vänliga hälsningar Erik Wirkberg